Nothin Much

Vad händer? Inte mycket nytt som händer.

Fortfarande fast bakom plast och buller men har väl på något sätt börjat vänja mig antar jag. Har insett fördelarna med att ta sitt pick och pack och pallra sig iväg till universitet om dagarna. Känns ju mer som att det är ett jobb man tar sig till. I synnerhet om man har i åtanke att Stockholms universitet rent konkret ser ut som en industri. Jobb, jobb, jobb med andra ord... men det passar ju mig. Desto mer att göra desto mindre övertolkande av människors ord och mening.

Vad består luft av? Hmm... en så enkel fråga som man kunde i sömnen under sina naturvetarår... Nöjd med att jag i alla fall visste (med säkerhet) att luft till 78% består av kväve och därefter en stor andel syre... Wikipedia vet dock allt, med säkerhet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jordens_atmosf%C3%A4r

Bra att veta.

The Return of the Evil Spacemen

AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!! De är tillbaka och de är mer enerverande än innan. Trodde naivt nog ett tag där att renoveringsgubbarna hade slagit av på takten. Att de kanske var lite halvt färdiga med min del av huset... As if. Hur dum får man vara. Imorse vaknade jag som vanligt av ihärdigt bankande men idag åtföljdes bankandet även av kyla. Inte varmt i lägenheten och inget varmvatten i kranarna. Mmmm... mysig morgon... Nu har de mysiga gubbarna även slagit in hela byggnadsställningen i en vit presenning vilket förhindrar alla chanser för solstrålar att smita förbi stålrören samt alla möjligheter att ana en värld bortom byggnadsställningar. Som att befinna sig i en bunker 10 m upp i luften. Relativt ljus förvisso men ändock en ångestframkallande instängdhet. Blääää...

Suck. Vetskapen om att snön faller och att jag inte får beskåda det och bli löjligt glad har heller inte gjort denna dag till en bättre dag... Dumma, dumma rymdgubbar.

Let's get lost in the abyss!

Lugnt...!! Vadå lugnt... Jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen. Allt är verkligen inte lugnt... Kan inte varit vid mina sinnes fulla bruk då jag skrev förra inlägget.

Nedklottrat på bussen på väg hem från mina föräldrar i onsdags:

"Tålamodet tryter... Nu börjar jag fan bli irriterad på riktigt. Kanske bäst att varna omgivningen för potentiella utbrott eller helt enkelt låsa in mig ett litet tag. Problemet är bara att jag inte har någonstans att låsa in mig... Just nu vandrar jag omkring som en tickande bomb redo att explodera vilken sekund som helst. Eller högst troligt inte när som helt utan snarare vid ett mycket olägligt tillfälle.
Den av mig identifierade primära orsaken till denna frustration är det lilla (läs gigantiska) renoveringsprojekt som pågår precis utanför mina fönster. Att bli väckte vid sju-tiden varje morgon av människor som vandrar omkring på byggnadsställningar som är fast förankrade i min vägg och som utan förvarning börjar banka, borra och bila i samma vägg och sedan håller på med detta i ett antal timmar tills det inte är mycket kvar av dagen är inte något som gör under för mitt redan efterhalkande pluggande...
Jag har försökt se positivt på det hela. Försökt intala mig att det bara är bra att jag tvingas ut ur mitt hem för att sedan inte kunna återvända förrens sent på eftermiddagen. Jag har försökt men nu har jag insett. Insett att denna situation faktiskt inte alls fungerar. Med två tentor och en uppsats på 50 sidor att färdigställa börjar det se lite mörkt ut..."

Bussen i onsdags var det. Situationen har som tur är för tillfället ändrats till det bättre. Byggarbetarna verkar ha flyttat från min vägg för tillfället. Hoppas innerligt att de inte är tillbaka på måndag morgon. Vad det gäller pluggandet kommer det väl lösa sig tillslut... som alltid. En tenta påbörjad. Alltid något. Även om den tentan för närvarande envisas med att enbart gör mig allt mer förvirrad. Vad annat kan man förvänta sig av en tenta som ber en reflektera över begreppet "tolkning"... Som om jag inte redan funderar på tok för mycket över hur människor tolkar in eller inte tolkar in saker i vad som sägs och skrivs.

Sen var det här med byggandet som den primära orsaken... Sekundära orsaker...? Hmm... Vet inte om det är sviter av det grundläggande problem, vilket är mycket troligt, men det är något som spökar i bakhuvudet och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är... Något som får mig att tvivla.

blog, blog, blog, blog, blog...

blogg, blogg, blogg, blogg... Konstigt det här egentligen... Saker och ting förändras vilket medför andra förändringar... blogg, blogg, blogg... Inte mycket av den varan den senaste tiden... Varför? har behovet försvunnit? Möjligt... Eller i alla fall minskat. Har jag så mycket att läsa att tiden inte verkar räcka till...? Också mycket troligt.

Annars då?
Jovars, man ska inte klaga. Inte för att jag skulle vilja klaga heller för den delen. Allt är rätt lugnt faktiskt. Faktiskt. Rätt lugnt och jag gillar läget.

why?

det är fan inte rättvist. jag ska bli en dryg jävel som inte bryr sig om varken det ena eller det andra
. en joint för att döva what ever. varför kan människor inte bara låta mig vara... eller kanske... varför kan jag inte bara låta människor vara... varför trasslar jag in mig i saker som bara tar energi och inte ger något tillbaka... återigen blir det boards of canada. ska jag nånsin lära mig...? what to do? får nog ta min tillflykt till musiken än en gång. ingen som kan tränga sig emellan. musiken är en fristad. let me be.

for real.

fake niggaz don't make it back.

nu vet jag i alla fall hur det känns att åka kundvagn i nedförsbacke...

jag skulle ju faktiskt ta det lugnt... nu får det bli enbart litteraturvetenskap denna termin. älskar familj, vänner, musik och livet på tok för mycket för att kunna välja bort det.

peace and love!

D.A.N.C.E.

Så var snart ännu en sommar över. Mycket jobb, mycket musik, mycket dans, mycket vänner, mycket roligt, lite förvirring, lite sol, ganska ovanligt. Fann mig själv handfallen vid en tidpunkt. Läskigt.

Sommar för mig brukar innebära mycket slacking och mycket resor. Denna sommar har i princip varit allt förutom det vilket känns lite underligt. Visst har det slackats mycket även denna sommar men den stora skillnaden är att jag befunnit mig i stockholm precis hela sommaren. För tillfället vet jag inte riktigt vad det kommer att ha för inverkan på mig nu när det snart är höst och man ska tillbaka till studier och något som liknar vardag. Vardag... Who am I kidding. Vardag har det varit i sommar. Kommer nog snarare åter bli mer dekadens och irregularitet. Eller kanske skulle man kunna försöka sig på en combo... En irregulär vardag... Eller en vardaglig irregularitet... Hmm... Tål att tänkas på. Försöker ju alltid förespråka planerad spontanitet. Finns det mycket man vill göra och många man vill träffa kan det bli klurigt... Helst när man är impulsstyrd och helst går på känsla och varken vill eller uppskattar att planera och strukturera sitt liv allt för mycket. Den gyllene medelvägen känns ju lockande.

Om några timmar bär det av till Berlin! En tokigt spontan men ack så välbehövlig tripp innan skolstart. Jag och Ylva enades över ett glas vin en kväll i juli. Steffi var mer än glad över att vi ville komma på besök. Sagt och gjort. Berlin here we come!

sms, amnesia and me.

no more I tell u. no more! sms-världen är inte till för mig och jag är inte till för sms-världen. den världen tycks enbart existera för att skapa missförstånd och förvirring. två saker som jag verkligen inte behöver mer av i min värld. jag kan helt enkelt inte stänga av min analyserande hjärna. vilka ord som än kommer i min väg bearbetas till den minsta grad vare sig jag vill eller inte. en bearbetning som allt som oftast leder till mer oreda än något annat... enough's enough!! I'm tough enough! nu är det dags att sluta analysera, dvs sluta smsa...

för övrigt hade jag en mycket trevlig vindrickarkväll på södra teaterns bar och debasers uteservering! förra helgen är för närvarande ett minne blott... hehe... om man nu skulle kunna uttrycka det så. minns inte riktigt alla detaljer... ett förlorat och sedermera återvunnet körkort, ett blåmärke av okänd härkomst, en massa bekanta människor, en blombukett och en ack så förtjänad bakfylla.

vad som kan tänkas hända i helgen är ännu inte kartlagt men eftersom jag kör min sista vända med bilen på jobbet och är ledig på söndag är det upplagt för något slags festande! var, när, hur spelar egentligen mindre roll.

att andra människor kan få en annan bild av mig än jag själv har av mig själv är förbryllande... lära känna nya människor är en utmaning. på nåt sätt känns det som man då måste lära känna sig själv på nytt. man tvingas se sig själv med andra ögon... läskigt... men helt klart lärorikt och roligt!!

life moves in mysterious ways.

livet är bra underligt ibland... spenderade en lördagkväll och en söndag ute hos mamma, pappa och bror. lördagkvällen blev en lång pratstund med min kära mamma om livet och kärleken och allt annat av värde. desto mer jag får reda på om både min mammas och pappas liv desto mer beundrar jag och respekterar dem. två individer som levt händelserika och separata liv innan de möttes och som sedan enades att dela ett liv men att samtidigt inte begränsa varandra. svårt men fullt möjligt verkar det som.
för att försöka trassla ut sina egna funderingar kring kärlekens och livets mystiska vägar kan det kännas givande att höra vad mer erfarna personer har att säga. speciellt personer som underligt nog inte är så olika en själv som man ibland får för sig.

Getting Ready

Halva nöjet med att gå ut är fan att göra sig i ordning! strosa runt hemma, dricka vin, kaffe och galliano och lyssna på musik osjäligt högt! ett måste minst en gång i veckan. iband kan jag få för mig att det är onödigt att gå ut. att man bara gör av med en massa pengar. men så fort jag inte fått min gå-ut-dos är det mycket troligt att jag kommer känna av en rastlöshet som varken är hälsosam för mig eller nån i min omgivning. så. egentligen är jag på tok för trött att gå ut idag. hade mycket hellre stannat hemma och kollat på film. men det är bara att inse att det inte hade funkat vilket också är anledningen till att jag sitter här all dressed up med ett glas vin och lyssnar på mina favoritpoppare architecture in helsinki. snart bär det av och vem vet vart denna kväll kommer att sluta... hehehe...

and.... sms-träsket... vem förstår sig egentligen på det... det är ju dömt att misslyckas... ett mess hit och ett dit och egentligen kommer man inte fram till mer än att man har missförstått varandra... fuck that, let's just have some fun! trägårn here we come!

accelerator!

så var ännu en festival avklarade. (om man nu kan kalla det festival... en väldigt lugn sådan i så fall.) första festivalen jag lyckats missa så många band jag från början tänkt se. undrar vad det berodde på... kan haft något att göra med att jag var tokigt rastlös och att det därmed blev ett hejdlöst tempo på alltihopa... men roligt var det! modest mouse var bra, junior boys var bra och studio var som vanligt mycket bra! fredagen får nog räknas som den lugnare dagen av de två. började tidigt och höll ett ganska lagom tempo. lördagen startades sent, gick i en rasande fart och avslutades med en tripp till trägårn. jisses... drag vart det.... wiihii!! känns som sommar.













strike a pose

















strike a pose 2














strike a pose 3

ye.

känner mig lite snurrig. finns olika anledningar till denna snurrighet och tror att vissa av dem kan räknas som positiva. mycket som händer vilket iofs passar mig. brukar dock vilja ha kontroll på det som händer men för tillfället är detta inte direkt möjligt vilket jag insett och bara fått släppa men det är läskigt....

accelerator nästa helg!! mycket inplanerat känns det som, nästan så man längtar till vanliga dagar och helger. tror mest jag är trött iofs. det är alldeles för ljust ute nu, kan bara inte sova. konstigt nog är jag dock inte så trött som jag borde vara, uppe i varv helt enkelt. hoppas innerligt på finväder till helgen!! mera parkhäng och musik!!

Life is a Mix Tape

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=574&a=664281

tragiskt, tänkvärt och vackert, helt klart en bok jag måste läsa.

sweet times two

det här skulle nog kunna gå till historien som en av de hårdaste midsomrar jag firat hittills vilket iofs inte säger så mycket eftersom tidigare aftnar har varit ytterst lugna men ändå. frusna och påverkade höll vi humöret uppe i blåsten ute i skärgårn, långt ute i skärngårn.... tror jag spenderade lika mycket tid på att transportera mig som att äta och dricka. men man får väl säga att det var värt det. (taxin hem var också värdig, buss hem bakfull hade inte varit en höjdare...) här är bilder som fångat spektaklet:



















Elin var glad i sina dissade öronpuffar
















Kalle kom oannonserat hem från europaäventyret och chockade folket
















Erik var värdig värd




















micke var het...
















kubb blev det till ninas stora förtjusning
















einar var fin i krans
















jag var där. lika lugn som alltid.


älskar alla mina kära vänner, saknade de som inte var där! peace!

hehehe... hihihi... hahahaha..

debaser... hm.. undrar vad som hänt... maybe I've changed maybe something else has changed... besökte idag debasers uteservering för första gången denna säsong. bra musik spelades men vart inte direkt stormförtjust. det finns liksom inget att göra... man bara sitter, finns inge utrymme att gå runt och snacka med folk och inge plats att dansa... var rastlös innan blev om möjligt än mer rastlös av att gå dit... blev inte direkt bättre av att man hamnade i mitten av en parkonflikt... eller konflikt.. men tjafs... eller tjafs... men pargrej... tredje-hjulet-känslan i alla fall... jaja... har man sommarlov så har man. hemma kan man ju inte sitta var dag. ser fram emot seg bakisdag med musik!! har hittat nya favoriter för veckan som jag bara blir sååååå glad av!! eufori! tacksamt att man är så lättpåverkad, gillar man nåt så gillar man det skarpt!! sen att det kanske bara vara en vecka eller två spelar absolut ingen roll, nu är nu, sen är sen. nu gillar jag familjen och menomena, musik som gör mig glad!! hahaha, hihihi....

clubbing!

fan vilket litet club-kid jag är... älskar helt enkelt hela konceptet klubb. musik, människor, alkohol, energi!!

idag vart det totalt otippad utgång till F12. otippat är alltid bra, otippat kan adrig bli fel! jag och fanny drack vin och kolla på folk. hihihi... roligt!! kovác är för övrigt grym på att spela skivor! let´s dance and dance and dance!! jag och fanny enades om att denna sommar kommer att gå under namnet "klubb-sommar". festival i all ära men klubb är fan kul!!

festival!

inge roskilde för jag fick ingen biljett... istället blir det accelerator!!! känns inte så farligt ändå. hade varit roligt för det var ju ett tag sen man var där sist... men hade ändå bara haft ångest för att det skulle gå allt för mycket pengar att åka till roskilde. nu blir det accelerator och det är ju inte dåliga band som ska dit så det är dags att börja peppa!! wiihiii!!

imorrn blir det monsterpass igen... 10-01... inte så roligt men pengar behöver man.

sweet!

har just avverkat två totala slacking-dagar. är övertygad om att bara hänga runt är nyttigt, till viss mån. man tvingar sig själv att inte göra något, att bara vara och kommunicera. fanns en tid jag var riktigt bra på att slacka, på att bara hänga runt, ta det lugnt, inte få mycket gjort överhuvudtaget. var iofs ett tag sen och den perioden kan inte varat mer än en sommar, men ändå. tillfälliga återfall har man dock haft i form av festivalbesök och dylikt parkhäng.

mina partners in crime igår och idag har varit erik respektive elin. minst en av dem vet jag av tidigare erfarenheter är minst lika bra på att slacka runt som jag själv. många dagar med häng och hejdlösa diskussioner har det blivit. och mer kommer det säkerligen bli!

it's summertime!

trägårn är bra alltså! mycket bekant folk och mycket roligt igen! att man tack vare kalle är innehavare av ett medlemskort känns ju också väldigt bra. sweet helt enkelt!

jobba har också varit helt ok, inte mycket folk som handlar inredningssaker när det är 25 grader ute vilket innebär att det inte är så många som dricker kaffe heller. kan bli lite segt ibland dock, tiden går ju inte fort när man inte har nåt att göra. tur att man har trevliga arbetskamrater.

två lediga dagar framför mig, kanske ska lapa lite sol men bara lite, solen är faktiskt farlig. var det nåt man fick med sig tillbaka från australientrippen så var det en helt annan respekt för solen och dess styrka. visserligen ska vi väl ha tjockare ozonskikt här men frågan är om soldyrkandet alltid är så nyttigt... solen bränner ju här också... och att bli bränd gör ont... och om något gör ont kan det ju inte vara bra...

you get what you deserve.

sommarlov eller nåt...!!! antar att dessa dagar kommer utgöra mitt sommarlov sen blir det nog jobba, jobba, jobba. men det är bara bra, jobba är bra, ingen rastlöshet som kan spöka.

j#vla p%dsiffks... varför kan jag inte anstränga mig bara lite till ibland undrar jag... "vissa straffar gud direkt" var pappas kommentar till mitt tillstånd i onsdags, helt befogat. nu fick jag mitt straff igen, festar man och jobbar istället för att skriva uppsats går det klart inte lika bra som om man inte gör det. logiskt. ah well... är man trött på det så är man.

nu ska det proffs-shoppas åt bror! alltid kul att spendera nån annans pengar!

another day down the drain.

19.26... jisses. så har man lyckats sova bort ännu en hel dag... oj, oj, oj... igår var det drag igen. skinnarviksberget, baba-kalas och spybar. taxi hem till mor och far efter brors inrådan troligtvis. från säng till soffa till grillning. roligt, roligt! trött, trött. palla läsa igenom min uppsats igen som ska åka på stryk imorrn....

the garden!

händelserik helg men ändå inte. jobba ett 18-timmarspass i fredags... lika bra att ta två dagar i ett. det konstiga med att jobba så länge och så sent är bara att det känns som att en dag inte existerat överhuvudtaget. det konstiga är också att när man vaknar dan efter känns det som man är bakis trots att man inte druckit en droppe. men klart när man ser solen stiga upp, tvingas åka nattbuss hem och inte somnar förrens vid fem tror väl kroppen att man varit ute och festat rätt rejält. lördagen sovs således mer eller mindre bort totalt men sen blev det ett väldigt drag på kvällen, ett väldigt trevligt drag. kände att det var dags att ta i lite eftersom jag inte varit ute och varit ledig dan efter på ett bra tag, och det lyckades jag ju med. primärbesök på trägårn med en massa trevligt bekant folk! detta resulterade ju dock klart i att jag var ruskigt bakis (på riktigt) i söndags och knappt orkade ta mig hem till mina kära föräldrar och säga hej som jag lovat. med andra ord... mkt sova i helgen, fast ändå inte. men helt klart värdigt!

sista rycket med skolan, sen är det bara att börja jobba. känns nästan som om sommaren är här snart! helt sjukt att det kan vara så ljust ute på kvällarna och nätterna, att man glömmer det varje år...

things change.

så var tårdosen för dagen mer än fylld, helt översvämmad skulle man kunna säga. har sett "En sång för Martin" tidigare men kunde ändå inte hålla tårarna inne. helt enkelt en bra film. livet och kärleken i all sin komplexitet.

livet är inte lätt helt enkelt så varför ens försöka intala sig att det skulle vara det. inte för att man ska göra det svårare för sig men det lättaste måste ju ändå vara att acceptera saker och ting som de är dvs. komplexa och inte lura sig själv. acceptera det svåra för att sedan inse att vi inte är ensamma med att känna som vi gör.

människan är inte något "fast och oföränderligt" hävdade författaren Ola Hansson kring förra sekelskiftet och vi har säkerligen inte blivit enklare nu än då. när jag var liten var jag livrädd för förändringar, ville att allting skulle vara precis som det alltid varit, omedveten om att jag själv kanske var den som förändrades mest. men när man är liten tror man ju att världen ser ut så som man kommit på att den gör och när den sedan förändras är man inte riktigt beredd på det, som att illusionen man byggt upp slås isär. men desto äldre man blir desto mer inser man att är det något världen är så är den föränderlig, är det något som händer så är det att saker och ting förändras. för att inte gång på gång bli besviken på världen känns det därför som det bästa man kan göra är att bli kompis med förändringarna eller snarare med vetskapen om att allt förändras. annars blir det på nåt sätt som att kämpa i motvind. och motvind är jobbigt.

samtal i nykterhet. välbehövligt. saknat.

a conversation on the telephone

haow... alltid intressant att läsa vilka tankar man kan ha kl 4 en lördagnatt...

en vecka utan studier ersatt med jobb är påbörjad. siktar på en tidig kväll! sova inte bara innan tidningen dimper ner utan innan 24, eller kanske till och med innan 23. känns som jag skulle behöva det efter sista rycket med uppsatsen och uppesittarnätterna.

"hur är det?" världens mest intetsägande fråga tror jag. allra mest obetydelsefull känns det som den är över telefon utan reaktioner i ögon och kroppsspråk. har aldrig varit förtjust i telefonkonversationer, antagligen för att man inte kan avläsa så många avgörande singnaler. känns som telefonprat handlar mest om information och kallprat. undantagen skulle väl vara en konversation med nån man känner väldigt bra och pratar med väldigt mycket med överhuvudtaget, dvs ansikte mot ansikte mer än en gång i veckan. till och med msn-samtal känns vettigare, det känns redan så artificiellt så man inte kan luras in i att tro att det skulle vara på riktigt... eh.. så var vi där igen... nu börjar det spåra ur... en sak leder till en annan... men det jag ville komma fram till den här gången var väl antagligen att riktiga möten med människor i verkligheten är värdigt! både möten med nya människor och med människor man känt hur länge som helst. det är på riktigt! det är komplext! det säger allt det man inte kan säga på något annat sätt, att bara stå brevid en människa kan ju säga mer än ett telefonsamtal.

hörde just explosions in the sky i bakgrunden på kobra, måste ju bara lyssna vidare!! fan de är ju sjukt bra de med. kom på att jag lovat spela in en post-rock-skiva till en av jonas kompisar... hm... det kanske inte blir nån tidig kväll ändå...

love spreads.

ensam är stark.... klart som fan att ensam är stark... krävs mkt styrka att välja att hellre gå hem själv än med nån annan. bättre eller sämre? inga värderingar uttryckta, endast ett spontant konstaterande. inte så jobbigt att gå hem med nån, det bara händer, inte så mkt att fundera över, antingen ångrar man det eller inte, inte så mkt att ångra iofs... men att välja att gå hem själv det krävs fan mod. att titta sig i spegeln och konstatera att detta är dagens kap... att det bara är jag och mig själv som sällskap. godness gracious...

eller vad vet jag... it might just be the liquor talking. men jag är ändå övertygad om att rädslan för att vara ensam styr mer än nånting annat, nobody wants to die alone. synd bara att man inte kan göra något åt den saken. kan man så tar man. tar första bästa, bara för att slippa vara ensam. för att slippa vara den som är över. den udda. ufot. men om man verkligen hittat den rätta... visst, men det handlar ju ändå bara om egna projektioner. det är väl bra om man hittat nån att projektera sina tankar, drömmar och fantasier på. eller..? nja... fattar fortfarande inte varför man inte kan bredda begreppet. varför ska man rikta all sin kärlek på en person? denna tvåsamhet... varför inte bara se att man kan slösa på kärlek. jag menar inte att man ska svika personer men man kanske inte ska vara så rädd för vad som kan vänta runt hörnet. jesus... låter som nån slags flower-power-grej... ehh.. hmm... jaja... vi är ju ändå mer upplysta nu! let's just have some fun!

men... bry sig tar tid!! tid är värde! värde är att bry sig! bry sig är att ta vara på de människor man trivs med! att vara med de människorna tar tid! tid innebär val! val innebär att man väljer bort någonting annat!

ikväll var roligt! ikväll var otippat! jag, kalle och sophia och indiehits på bangers! otippat är roligt!

idag kom jag på att jag bara ska jobba imorrn och inte behöver ha ångest för att jag borde plugga... joy! men måste nog sova lite ändå... hihihi...

signed, sealed, delivered.

ett tag där bärjade jag känna rastlösheten komma krypande... när uppsatsen väl var inne kändes det paradoxalt nog lite som ett antiklimax... typ: jaha, vad ska jag göra nu då...? som tur var ringde chefen och väckte mig i morse och påminde om att jag skulle jobba i helgen. inte för att jag hade glömt det men ändå. jobb är bra! jobb är aktiverande! aktivitet är bra!

såg just klart på filmen Alpha Dog, helt ok men inte särsklit upplyftande.

ska försöka somna innan tidningen kommer idag... inte troligt men försöka duger.

confidential

innan jag åkte till australien brände jag en skiva med lugna fina låtar, favoriter som jag kände att jag skulle komma att sakna. En skiva som jag tänkte skulle trösta mig när saknaden efter de här hemma blev allt för stor. så fel jag hade… eller så rätt. men det hela blev totalt omvänt.

till en början ville jag inte ens lyssna på skivan för jag kände att det var för jobbigt, att det skulle påminna för mycket om det jag lämnat. men när jag vid ett tillfälle kände mig väldigt förvirrad tog jag mod till mig, satte på skivan och bröt ihop. tårarna forsade och hjärtat värkte så jag trodde det skulle brista. ensam satt jag på vårt rum med penna och papper. Mellan tårattackerna blev några rader nedskrivna, rader som jag inte vågar läsa nu…

vet egentligen inte exakt vad jag ville ta reda på med den där resan, vet heller inte riktigt vad jag tog reda på… men jag vet att någonting hände med mig, att jag kom på någonting, att jag fick någon insikt, att jag förändrades. Detta var inget uttänkt, inget jag ville skulle hända, men samtidigt var det oundvikligt, resan och allt vad det medförde var helt enkelt tvunget att ske. Varför undrar jag ibland… inget svar på det heller… vet dock att musiken på den skivan är smärtsamt betydelsebärande...

det är ju tur att minnet är selektivt och att man bara kommer ihåg det som har varit bra! eller...?

nattarbete igen… men imorrn ska den lämnas in, uppsatsen… just nu är jag så trött på den att jag önskar att den inte ens existerade, men det hade dock varit lite jobbigt eftersom det inte skulle ge mig några poäng överhuvudtaget… orkar dock bara inte titta på den mer. oändligt tacksam att nationalekonomen fanny orkade traggla sig igenom den och ge välbehövlig kritik, sparade mig i alla fall en läsning…

läsa lite till, sen sova...

drinks make me look good.

totalt ovärdigt! vet egentligen inte vad jag ska säga. varför kan man inte bara nöja sig med bra ute-kvällar? tänka: "fan va kul jag hade ikväll, det här kan jag leva på i månader!" hahaha.. inte särskilt troligt att jag skulle tänka så. just have to take the good ones with the bad I guess....
den andra spelning vi bevittnade ikväll skulle jag nog klassa som den sämsta jag någonsin varit med om.. helt intetsägande... punkt.
första bandet var helt ok, fick höra låten jag gillade sen var jag nöjd. den var bra i alla fall.
dansgolvet som följde upplevde jag dock som en smärre katastrof. kan vara att jag varit på debaser för många gånger på rad nu men maken till mer oinspirerande låtval får man leta efter. de spelade typ alla låtar som man inte orkar lyssna på längre, och klickar förbi på datorn om de råkar komma upp, för att man lyssnade på dem allt för många gånger när man var typ 18 vilket inte betyder att man tyckte att de var särskilt bra då heller... totalt slöseri med tid, pengar och energi.... eller energi har jag iofs kvar, den vet jag ju inte hur jag ska göra mig av med, men tid och pengar hade kunnat spenderats bättre. jaja, det var roligt att hänga med kalle och fanny i alla fall, och "ed is dead" är en god drink/grogg. varför spendera sina surt förvärvarade pengar på dyra drinkar kan man ju fråga sig... fanny och kalle tyckte att det skulle se snyggt ut, helt logiskt! som alla mina andra val.

och sökande fortsätter... efter vad? det kan man ju fråga sig, jag har i alla fall inte svaret.
lite lustigt att min c-uppsats handlar just om det eviga sökandet, om problemet att leva i en värld utan fasta värderingar och givna val, om den känsla av ångest som följer av att inte veta vart man är på väg.
på onsdag ska det vara klart, då kan jag börja sy igen!!

The Past is a Grotesque Animal...

hahahaha.... life is but a joke... synd bara att det ska vara så vackert och göra så ont... men det är väl det som är hela tjusningen...!?

helt sjukt mkt bra konserter den senaste tiden.... of montreal och deras musik har ju bara vuxit som ingen konsert tidigare. built to spill finns inte ens ord att beskriva den euforiska känsla som infann sig sig under och efter konserten. må vara att jag haft och alltid kommer att ha ett ytterst speciellt förhållande till detta band och att jag inte riktigt kunde hantera den känsloanstormning som drabbade mig... men det var det fan värt!! jag hävdar än mer bestämt än förra helgen att live-speliningar är värdiga!

och allt annat som händer.... dunno... roligt men mycket underligt... men det passar väl mig... kanske... lite frustrerande bara...

wondering if it is all a dream or if it all has been a dream? what kind of illusions did we create? All caught up in a whirlwind... vet inte om jag ska skratta eller gråta... "you were right...." "you were wrong when you said everything was gonna be alright..." "life goes on long after the thrill of living is gone...."" do you ever think about it...?"

why not!?

"Grattis, du vann! Du och en vän är välkomna tilll Built To Spill på Debaser Medis ikväll kl 21.00"

Jag är lycklig och vännen är Ylva, ikväll blir det energisk rock! Tack City!

heard your name the other day, it's been a long, long time...

Aaaahhh!!! det måste vara vår!!! älskar mina träd utanför mitt fönster mer än någonsin! de luktar som roskilde... typ lite kiss... blandat med gräs... i dubbel bemärkelse... och de är sååå fina!!!
skrän, slingor och uppbyggnad i regi av sonic youth och pj harvey lockar allt mer!! Rock säger jag bara!! återigen har jag kommit underfund med hur överlägsna sonic youth är... och jag står handfallen inför deras ljudmattor. A bow to the power of noise! så vackert att man vill gråta... måste nog åka på nån festival i sommar...

universitetet imorrn kl 11 har jag lovat fanny och mig själv. det är bra. på universitetet har jag inte tillgång till internet. det är bra. måste nog sova lite innan dess bara...

amazed!

två roliga debaserbesök det var ju ett tag sen sist...

mycket spelningar har det blivit i helgen, helt klart värdigt, spelningar är alltid värdigt! visar det sig att skivspelandet efter spelningarna inte är något att hurra för så har man i alla fall minnet av något annat att ta med sig.

of montreal på medis i fredags - grymt! riktigt bra scenshow, top 5 tror jag nästan den tar sig in på trots att de inte spelade min favvo låt; "The Past is a Grotesque Animal". så befriande att se androgynitet och färgkavalkader i förening med tokigt bra framförd musik! "let's just have some fun!" pinsamt dock att shout out louds spelade efter of montreal (!!!) lite av ett antiklimax...

soviac i lördags var helt klart också sevärt, den tjejen går inte av för hackor... utstrålning i klass med pj harvey.

utöver spelningar har det varit en hel massa trevligt häng i helgen också! kan det ha något att göra med vädret? att saker känns lättare, att man tar sig för mer saker, att man peppar varandra? vad det än må bero på så tycker jag om det, musik och människor är värdigt!

sammanfattning för denna ledig helg måste bli spontanitet och urladdning - välbehövligt och roligt!

pure beauty

"The Winged Victory of Samothrace"

ett minne från paris, bilden kan dock inte på långa vägar återge upplevelsen av att se den här skulpturen i verkligheten, helt sjukt mäktig! tror jag tog minst 20 bilder på enbart denna skapelse. något som piggar upp tillvaron! är det något jag ska tillbaka till så är det Louvren.

for f*ck sake...

nu är det inte mycket som går framåt...

blä, blä, blä... näsan bara rinner... uppsatsen går åt h*lvete och precis hela gårdagen spenderades i sängliggande läge efter det att jag lyckats ta mig hem efter en natt på elins golv. bra där... med tanke på tidspressen på uppsatsen som jag ökar för var oproduktiv dag så är det ju vettigt att jobba och gå ut istället...

ah well... varför bryta en trend. ikväll blir det middag hos fanny och shout out louds på medis!

"It's just another one of those glory days..." /just jack

This is England

suck... världen , världen , världen... man undrar ju om den onda cirkeln kan brytas, finns det hopp?
i egenskap av evig optimist kan jag inte annat än hoppas på att framtiden ser ljus ut men det krävs mod och acceptans. våga chansa, våga stå på sig, våga göra fel val, våga välja något annat, våga göra något överhuvudtaget.
acceptera chansningar, acceptera ståndpunkter, acceptera felval, acceptera vägval, acceptera skillnader. världen är inte svart eller vit, världen är en gråbrun skala, alla färger blandade samman.
"This is England" - helt klart sevärd film. lill-killens ärliga underbara skratt kan inte annat än älskas!

No more snows of Kilimanjaro...

helt sjukt! skärpning världen! man blir ju mörkrädd… men att TV4 väljer att sända ”An Inconvenient Truth” en dag som denna då jag antar att en hel del människor häckar framför tv:n uppbringar ju hopp.

paris var nice! sol, vandring, sevärdheter, mat och vin skulle väl kunna sammanfatta besöket. men som alltid med resor inser man ju vad man har här hemma. stockholm är ju överlägset i så många avseenden! nu längtar jag bara ännu mer till sol och häng! Är det något jag skulle vilja plocka med mig till stockholm från paris är det väl en slags avslappnad inställning till livet som jag tyckte mig känna av, lite ”varför göra det jag kan göra imorgon idag?” blandat med ”carpe diem”, samt lite mer kulturintresse.

I helgen tror jag att jag är ledig och längtar som vanligt efter musik, människor och dans. Time will tell men det finns ju onekligen ett antal brutalt dugliga alternativ att välja mellan: shout out louds eller soviac är ju inte fy skam.

hahaha… bara måndag och här längtar jag efter helg. nu är det bara att ta sig igenom jobb och skrivande… men har man något att se fram emot brukar ju det underlätta vägen dit.

going to paris!

åh vad det är roligt med musik!

åh vad lite jag får gjort när jag fastnar i mitt musiklyssnande…

åh vad roligt det är med kläder och tyger!

åh vad lite jag får gjort när en leverans med tre gigantiska plastsäckar kläder kommer och knackar på dörrn…

eller gjort och gjort… egentligen får jag ju en massa gjort men inte det som jag borde få gjort bara… men vad gör det om hundra år.

Imorrn bär det av till Paris!

Do the Whirlwind!

nu har jag hittat en till ny rolig låt att dansa till: Architecture in Helsinki - Do the Whirlwind! så lite som kan göra en så glad! synd bara att man inte kan hitta en klubb att dansa till all rolig musik på också...(!!)

jobbat hela helgen som vanligt men i lördags lyckades jag hitta ut igen. var på en mycket trevlig fest på söder med anna, blev rätt så rejält drag. stannade länge men lyckades även att ta en sväng förbi debaser vilket skulle visa sig vara en rätt onödig idé. (go figure...) 45 min för 60 spänn till kasst låtval. men jag antar att man får vara glad för det lilla... hmm.. kan inte riktigt komma på vad det skulle vara... jaja, jag, anna och anna hade i alla fall roligt. festa med motstånd är en utmaning.


















tur att jag har ett eget golv som kan tjänstgöra som dansgolv när behovet av att svänga de lurviga blir allt för stort. det blir jag och billy, "dancing with myself"!

making friends with the tv.

har varit ute i älta och fyllt på humorlagret; south park samt filip och fredriks nya "sverige dansar och ler". mycket roligt och mycket behövligt! le är bra! pepp är bra! dans är bra!

frågan är vad grannar är bra för... återigen när jag bestämmer mig för att ta det lugnt bestämmer sig min käre granne ovanför att föra så mycket liv det bara går... suck... nu blir det allsång till dancing queen eller öronproppar... eller så korkar jag helt enkelt upp en flaska vin och börjar dansa jag med... hmm... fast inte ikväll...

some fun also.

http://www.myspace.com/fujiyaandmiyagi

det här lät lite roligt tycker jag. roligt är bra. musik är bra. sova är bra.

loneliness.

What should young people do with their lives today? Many things, obviously. But the most daring thing is to create stable communities in which the terrible disease of loneliness can be cured. /Kurt Vonnegut 1922 - 11 April 2007

hittade det här citat på myspace idag. några väl valda ord i min mening. antar att internet med myspace och alla andra olika communities är en form av det vonnegut syftade på. platser där människor kan mötas. när det nu inte finns naturliga mötesplatser i städerna är det ju bra att de kan skapas på nätet. i det verkliga livet är väl det närmaste man kommer till "naturliga" mötesplatser klubbar, dvs. plaster där man kan prata med människor utan att det skulle vara något konstigt, iofs är väl det en överdrift att säga att det skulle vara möjligt i stockholm. i stockholm pratar folk inte med varandra, här stirrar man bara på varandra och försöker se allra coolast ut, den som är coolast och hårdast vinner! men så ser vi ju väldigt bra ut också... stencoola. min teori är att det enda sättet att prata med folk ute är att vara väldigt full så att människor förstår att det är något fel. att det är uppenbart att den här människan som kommer fram och pratar med mig är så full att den inte vet vad den gör. för hade den varit i sina sinnes fulla bruk hade den vetat att så gör man inte.

ah well... det finns fördelar och nackdelar med allt. på klubbar kan man dansa, på internet kan man prata med folk.

i onsdags kändes det som om vi befann oss vid ett vägskäl, vilken väg som kommer vandras och hur smal den kommer vara vet jag ännu inte. jag hoppas fortfarande på den breda vägen (som alltid - en fobi mot att stänga dörrar även om det har börjat kännas skönt att stänga vissa) men valet har aldrig varit och kommer aldrig att vara enbart mitt.

"på spaning efter den tid som flytt" - för en nostalgiker kan minnen vara plågsamma.

jaja... mitt uppsatsskrivande går grymt dåligt, känns som jag redan lagt den på is fastän jag inte ens börjat... gulp... och tiden går... men känner för närvarande ingen större stress över det hela. det finns viktigare saker här i livet vilket man kan glömma bort ibland. saker händer som ger en tankeställare. tror jag gråtit minst en gång per dag den här veckan... men vem kan hålla inne tårar när man ser en liten pojke på nyheterna som berättar hur han räddat livet på sin lillebror? inte jag i alla fall. måste vara pollen...

love!

my god...

jesus... what the fuck is the matter with people??? det är ju alltid skönt när man kan kryssa av klubbar från sin potentiella gå-ut-lista. sist vi var på bangers and mash hade vi en efterhängsen britt med oss. idag var britten inte med men klubben sög om möjligt ännu hårdare än sist! verkade som om klubben hoppat på en våg som innebär att man bara spelar 30 s. av en låt, dvs djn's subjektiva val av låtens klimax och sen byter till nästa låts klimax....... !!!! helt värdelöst, har aldrig hört maken till dåligt taktmixande och dåligt låtval. det skrämmande var att det var minst 10 gubbar(!!!) i dj-båset och alla kan ju inte varit helt apraka... eller????? hur som helst skulle inte det varit en godtagbar ursäkt!!

festen hos erik var grym! rastlös och bångstyrig som jag är kunde jag dock inte förmå mig att stanna på ett och samma ställe under en hel kväll utan var tvungen att röra på mig... men, men... nån gång kanske jag också blir vettig. bangers får det lägsta betyg jag skulle ge en klubb det här året (tom. sämre än debaser).

hade faktiskt hundra gånger hellre hängt med mina käre bror på skeppsbar! ett hak. that's it. man vet vad man får, varken mer eller mindre. men att betala 100 spänn för en skitklubb, det suger!! men, men... jag, fanny, fannys david och ylva hade trevligt! och lite fick vi dansa, dock max 30 s om det var en bra låt.... men är det lika lugnt på kaféet imorrn som det var idag är det möjligt att jag blir tvungen att ta en sväng om där! på köket är det i alla fall jag eller någon annan vettig människa som står för musikspelandet!

oj, oj... måste nog sova lite också... sweet dreams and let the music play!

happiness.

undrar om det bara är jag eller om det är fler som känner av denna hysteri kring studier. Vart man än vänder sig känns det som att man hittar en annons om vilken högskola som är bäst, vart man ska vända sig om man vill studera vidare, vad man ska plugga för att få jobb… visserligen har det väl att göra med det är den här perioden av året, sista ansökningsdag närmar sig och att jag själv studerar vilket kan vara en orsak till att jag lägger märke till reklamen.

men det jag frågar mig är om det verkligen är eftersträvansvärt, för samhället och för individen, att alla ska plugga på högskola. om många annonser inte är lika mycket reklam för en produkt som all annan reklam, dvs att utbildningar lika lite kan grantera jobb som anti-rynk-krämer kan utlova slät hy.

jag vet inte, kanske är det bara jag men skulle det inte vara bättre om man fokuserade mer att på att ge individer självförtroende och uppmana dem att göra det de är bra på, vilket man inte gör genom att hetsa. alla kan ju faktiskt inte vara bra på samma sak. Rätt person på rätt plats! Och att hamna rätt har väl mer att göra med vad man egentligen tycker är roligt, och är man bra på något tycker man antagligen att det är roligt, än vad som är mest lämpligt och förnuftigt.

det svåra är väl bara att komma på vad man själv är bra på… hmm… jaja… det jag med mina funderingar ville komma fram till är att människor är olika och att ett samhälle behöver dessa olikheter. det känns därför rätt puckat att uppmana alla att plugga på högskola som om att det skulle var något idealiskt eller avgörande för att uppnå lycka i livet.

Rätt lustigt om man tänker på det: ”att lyckas” är inte alls synonymt med ”att vara lycklig”.

Lycka i helgen: att få dansa euforiskt och obehärskat!

choices...

så sitter man här med utbildningskatalogen igen… hur ska man nu knyta ihop säcken är frågan jag ställer mig… som vanligt finner jag att jag inte skulle kunna motivera mig själv att läsa något jag inte har ett intresse av. jag känner också att jag har väldigt svårt att placera mig i ett fack, att se mig i en roll. vill inte stänga dörrar om jag inte måste. mina funderingar leder till att jag till hösten antagligen kommer att söka till kombinationsutbildningen vilket skulle ge mig dubbla examina, dvs. en magister- och en lärarexamen. Kan jag se mig själv i rollen som lärare..?? hmm… inte i dagsläget men kanske om några år. jag har ju ändå en bakgrund som tennistränare och kids kan vara roliga, om några år som sagt.

God… dessa återkommande tidpunkter på året när man ska göra val… att välja är svårt och jobbigt… men när man har gjort det känns det konstigt nog som om allt ordnar sig till slut. Bara man är glad och har roligt!

Roligt just nu är att jag har fått suttit och sy lite, att det är sol ute, att mina små frön börjar bli små plantor, att jag ska till paris snart, förhoppningar om att kusse kanske kommer till stockholm igen, förhoppningar om att nån vill dansa lite med mig i helgen!!

jadajadajada...

så opeppad på att skriva klart min tenta... eller egentligen är den väl klar men sen ska den ju fungera som inledning till min uppsats som jag ännu inte riktigt vet vad jag ska skriva om... vilket antagligen ät den primära anledningen till att jag bara sitter här... blä, blä, blä... vill bara göra allt annat förutom att plugga; sy, måla, lyssna på musik, dricka vin, dansa...

men det är bra med motstånd annars blir det roliga inte lika roligt, remember! imorrn ska i alla fall tentan lämnas in i vilket skick den än är och sen är det bara att ta tag i uppsatsskrivandet... är i alla fall en intressant karaktär vars verk jag tänkt utforska. frank heller verkar ha varit ett unikum.

trött, jätte trött... sova.

this is it.

studio på debaser ikväll var helt klart det bästa jag sett på mycket lång tid. helt rätt på nåt sätt... helt rätt för mig i alla fall. ljud, ljus, beats, dans, 24 hour party people, stone roses... kändes som de satte pricken över "I"et på nåt sätt, knöt ihop säcken. alldeles för mycket alkohol i kroppen och alldeles för trött för att kunna formulera mina tankar i vettiga meningar. men känslan sitter kvar, det här kommer jag kunna leva på ett bra tag framöver!

stuck infront of the computer

aaaaaaaaaahhhhhhhhhh......... har ett behov att bara skrika... eller prata lite med nån... tenta är verkligen segt... skriva tenta för mig innebär 50% surfa runt på nätet och lyssna på musik, 25% dricka kaffe och äta wasa frukost, 20% gå runt i lägenheten (vilket på en disponibel yta av typ 15 kvm blir rätt mind numbing...) de 5 återstående procenten utgör spontant, desperat och panikartat skrivande. resultaten från tidigare tentor talar om att min taktik fungerar men ibland undrar man ju vad man håller på med...

ah well....

...what's another night in the club world of stockholm...
fredag var roligt, fredag var mycket roligt och otippat.
lördag var ok. live hiphop performance är ju inte var dag man upplever.
vad ska man annars säg... trevligt att varken vara bakis eller jobba imorrn! sy står nog högst upp på agendan, tentan får vänta tills på måndag. felplacerad, oinspirerad, uttråkad är annars ord som bubblar upp till ytan... vad ska man göra åt det? dunno... sova lite först i alla fall...

spring... possibly... maybe... definitely!

ett tag där trodde jag inte solen skulle visa sig överhuvudtaget men nu tror jag bestämt snart att jag vågar hoppas på att den är på väg...

idag hade jag ialla fall gjort mig förtjänt av en stund i solen med mina kursare efter att ha plöjt dracula, släkter utan hopp och the picture of dorian gray... alla på 400-sidor vardera, alla lika mörka, alla lika ångestfyllda och alla under denna vecka... med andra ord är allt som det ska vara i mitt lilla liv. för tillfället lite tömd på visdom dock efter ett 6-timmars diskussionspass om hur moderniteten speglas i dessa verk...

imorrn är det hemtentadags igen! men eftersom jag är ledig i helgen har jag bestämt mig för att vara lite ledig från skolan också. på fredag blir det band och dans på carpe noctem! på lördag blir det förmodligen riesling och dans med fanny! värt att peppa vare sig det blir av eller inte! peppa är bra, peppa i förväg för all musik och dans som komma skall, vare sig det blir nu i helgen eller nån annan helg! nu är det ju vår, det blir faktiskt ljusare!

lost, lost, lost... hihi.. lost

haha... nu har jag kommit på varför min pusselbit inte passar... jag har ju format den som jag själv tycker att den ska se ut, inte konstigt att den inte verkar passa nånstans... oformlig och spretig som en kaktus och än mer oformlig kommer den att bli... hur ska det egentligen gå för alla dessa oformliga små bitar som formar och formar om sig själva hela tiden...?

hmm... nånstans känns det dock som bitarna ibland måste finna vägar att kommunicera med varandra... det finns saker som gör mig rädd och orolig:

www.climatecrisis.net

kommersiellt och amerikanskt... men det är väl på de villkoren vi kommunicerar för tillfället...

even the weariest river winds somewhere safe to sea

vart är man egentligen på väg, vad ska det bli av denna lilla människa, vart passar min pusselbit in...? inte vet jag, tror inte nån annan vet, vet inte om jag skulle vilja veta för den delen heller...

men just nu vet jag att do make say think har gjort några helt sjukligt bra låtar, att jag inte är ensam om att fundera, att denna förvirring som tycks genomsyra samhället inte är en ny företeelse, att jag ska jobba hela helgen... igen... att det är fest på lördag, att jag ska till paris (!!) och att jag önskar att jag ansträngt mig mer under franska lektionerna så jag förstod saian supa crews texter...

"C'est le darkness, adieu à l'allégresse,
C'est la noire messe , les loques naissent ,
C'est le madness , la lumière se baisse"

hm... dunno... det är ju engelska jag kan... men det låter fint!

the way the story goes

allt som är fast förflyktigas...

what is the deal?

här läser man tills ögonen blöder och jobbar tills knogarna svider (typ...) och så bestämmer man sig för att gå ut och vad händer... man får en efterhängsen britt efter sig som inte verkar fatta hur man än bär sig åt. nej, jag villl inte hångla, nej, jag vill inte hångla nu heller... NEJ, inte nu heller... sen vill jag helst inte att du som jag inte ens känner mig försöker spöa ner varenda kotte som kommer inom en radie av en meter från mig och min kompis och nej, tro det eller ej, bara för att du är kille och fått för dig nåt, så äger du inte mig... och nä, jag måste inte ha en pojkvän för att inte vilja hångla med dig. god dammit it, varför fattar inte människor bara... hur svårt ska det vara...

either stand tall or sit the fuck down...

take it or let i t be...
palla eller palla inte...
men inse begränsningar...
varför har jag inga begränsningar... trodde jag skulle dö en gång... eller två... eller tre... men icke, här är jag... just nu i alla fall. vem trodde det.

either stand tall or sit the fuck down!!

Things Fall Apart

Skithelg är väl det minsta man skulle kunna säga… tenta och utöver det ångest…fick som taget ur luften en smärre verklighetschock och i samband med det en lika verklig ångest. En kombination av olika saker gav väl upphov till detta och jag antar att tentan var den utlösande faktorn… lite åldersnoja + kollat på några jobbiga filmer + inte tagit det lugnt på väldigt länge, alltid på väg + tenta = ångest…

men nu är tentan inlämnad. men en lugn helg, lite distans, var antagligen mycket behövligt. mitt senaste personliga musikfynd är för tillfället Roots - Things Fall Apart - 100% Dundee. I bow to the power of beats och upphör aldrig att förundras över hiphopens totala överlägsenhet i textskrivande.

igår satt jag uppe till fyra, tänkte inte göra det idag... nu blir det soffa och The Departed. den kammade ju hem några oscars så nåt måste den väl ha att säga.

A Room of One’s Own

idag har jag varit rätt lat måste jag erkänna... spenderade första halvan av dan framför datorn mest stirrandes rakt fram. funderade en del över vikten av att ha ett eget ställe, ett ställe som är helt ens eget som man får bestämma helt själv över utan vare sig föräldrar eller pojkvänner som blandar sig i på ett eller annat sätt (inte för att jag själv har haft så mkt problem med det, men...). har suttit och läst en hel del texter om samhällsstrukturer och psykoanalys, lätt att tankarna glider över tills ens egna liv. det är komplexa system som man inte alltid är speciellt medveten om själv. jag har tidigare känt av det här behovet av att vara själv, av att vara bara jag men inte riktigt vetat varför eller på vilket sätt. men är numera helt övertygad om att i alla fall jag behöver a room of my own både i fysisk och mental bemärkelse.

efter en tankemorgon åkte jag och tränade lite, blev lite piggare, åkte och sa grattis till pappa, åkte hem och har nu suttit och lagt upp mina skivor på datorn. sååå roligt!! dags att börja lyssna på sonic youth igen som legat på hyllan ett tag på grund av att jag inte lyssnar på mina kära skivor längre såvida de inte är inlagda på datorn. men nu är de det, snart i alla fall... tar ju ett tag har jag kommit på...

förra helgen var ju inte dirket lugn... nästa blir väl antagligen inte lugnare... får iofs min tenta imorrn så lite pluggande måste det bli. men sen är det ju sedvanlig fransk pop-klubb på fredag och möjligen raw fusion på lördag.. dans, dans, dans!!

slave to the morning-coffee-routine

efter 3 år av högskolestudier varvat med 3 års caféarbetande trodde jag att jag skulle vara immun mot att skaffa nån slags vana när det gäller mitt kaffedrickande. visst har kaffenerven gjord sig påmind med jämna mellanrum och minst en kopp om dagen har varit svårt att motstå. men att gå så långt som att bli en rutin har tills denna dag inte varit fallet. tills denna dag... I dag när jag vid niotiden på morgonen, för den femte dagen i rad om jag inte minns fel, tog den första klunken av mitt nybryggda kaffe gav det upphov till ett litet rus av välbefinnande. en liten men påtaglig känsla som fick hjärtat att slå lite snabbare och hjärnan att att bli lite mer nyfiken på vad som skulle kunna hända denna dag. härmed överlämnar jag mig i kaffets våld.

I wanna...

jag vill åka på festival och sitta i gräset och dricka vin och lyssna på musik!! känns som evigheter sen sist... om jag inte minns fel så har jag hört elaka rykten om att det inte blir nåt popaganda iår... det går ju bara inte... hur skulle det se ut?? finns ju inge bättre sätt att festa in våren och sommaren.

mer vinter än det är just nu kanske man inte skulle kunna säga att det kan bli dock... festival känns om inte annat väldigt avlägset om man tittar ut genom fönstret. fick i och för sig en alldeles lagom popdos i lördags på mondo. det var lugnt och trevligt.

men nu är det måndag och jag har läst så att det känns som mina ögon snart kommer ploppa ut... inte ens lyssnat på en enda musikslinga idag... det är illa. men läst har jag i alla fall.

vinter, vinter, vinter... måste se till att ta vara på det nu så jag inte längtar så mycket under sommaren. borde plocka fram skidor eller skridskor eller liknande... men det känns liksom lite för sent, som om att man inte riktigt kan lita på vintern, den skulle ju varit här i november redan och inte nu efter jul... men kanske ska man ge den en chans ändå. se till att ha på sig alla tjocka kläder man inte kan ha på sommaren och dricka te så sprutar ur öronen. nä... det låter äckligt... men i alla fall göra vintriga saker... sitta inne... framför datorn... hehe...

reading and thinking...

"passiva papperskorgar" det är vad vi är enligt Barthes. vi har ingen egen vilja när det gäller texter utan kan endast ryckas med i strömmen av ord och passivt samla på oss det som kommer vår väg... en diskussion från en föreläsning. litteraturvetenskap är roligt! så mycket tankar, ord och fraser. förvirring och insikt omvartannat. orden smyger sig in och fastnar nånstans för att sedan hitta ut någon annastans vid något annat tillfälle.

just nu går allt i ett rasande tempo... alla litteraturvetenskapliga teorier och metoder ska plöjas igenom med några dagars mellanrum. men det är bra, något att tampas med, något att fundera över.

har funderat en del över varför man egentligen läser litteraturvetenskap överhuvudtaget och varför det finns ett sådant ämnesområdet. personligen gör jag väl det mest för att jag vill ha något att fundera över och för att jag älskar ord, fraser, konst och abstrakta resonemang. egentligen skulle jag likväl kunnat hamna på en matematiskt insitutionen där det i likhet med litteraturvetenskapen finns problem att fundera över. men jag tror att jag valde bana nån gång i samband med att musiken började ta en allt större del av mitt liv samt att jag skulle finna det väldigt svårt att motivera mig själv att göra något jag verkligen inte kände för. känslan är allt!

Sturm und Drang!

vi lever fortfarande i den romantiska epoken (i alla fall om man ska tro min föreläsare, som för övrigt är en av de bästa jag stött på vilket gör honom till en relativt tillförlitlig källa även om det endast skulle vara hans egna funderingar) vad detta skulle ha för innebörd för oss små individer är jag ännu inte på det klara med...

idag är det tisdag, imorrn onsdag då kommer antagligen steffi och jag ska antagligen spela skivor igen! tv on the radio, sambassadeur, ride och sound consumers är troliga artistval... men det vet jag ju klart inte idag... idag är ju idag och imorrn är imorrn.

everything... 's... gonna be... al..right....

don't burn the bridges before you´ve crossed them...


you were wrong when you said...



you were right when you said....



I don't know what to say.

all these words and still I can't find the right ones.

hipp, hipp.

i lördags var det 25-årskalas med utgång till debban! mycket snittar och lådvin vart det! roligt vart det! minnet tappade jag men återfann det nån gång under kvällen...

mjau...

tjuvrökare

rulltrappa med happy camper

vinter i sverige

happy camper med vinflaska (får man dricka vin i tunnelbanan...?)

cheers mates!

nu känns det som att våren kan komma när den har lust. jag har fått lite vinter och jag har fyllt år, nu är det bara att börja längta efter ändlösa sommarkvällar, uteserveringar och festivalspelningar!

boards of canada

there is beauty in breakdown

confusion under control.

tack anna för att du anmälde dig som frivillig att ta hand om tonvis med papper med viktiga texter... tack för att jag var tvungen att bära hem dem och kommer att behöva utstå förfrågningar i tid och otid om när jag kan släpa med mig texterna tillbaka till universitet igen... måste se till att lämpa över texterna på nån annan... smart som jag är tänkte jag att det är lika bra att ansvara för texterna så slipper jag bekymra mig över hur jag ska få tag på dem vilket annars brukar vara lite av ett problem när man pluggar litteraturvetenskap.

hur som helst såg jag och några andra i alla fall till att kopiera upp några exemplar till oss själva. sådana projekt redan innan man börjat läsa... skulle nästan påstå att det är halva arbetet att ta reda på vad man ska läsa, vart man kan få tag på det man vill läsa och till när man ska ha läst det...

under kopierandet la jag märke till en lite lustig företeelse... jag kom tillbaka efter att ha varit och köpt kaffe (kopiera texter tar inte 10 min utan snarare 2 timmar...) och ser hur min grupp är samlad och hälften står och kliar sig i huvudet och ser allmänt förvirrade ut, det visar sig att de inte alls är förvirrade utan har läget under "full" kontroll. på något underligt vis kände jag mig lite hemma... kändes som en vanlig anna-pose. ena handen på huvudet, lätt förvirring i blicken men ändock kontroll på läget.

all these teardrops...

jag vet att jag är tokigt emo. jag vet att jag kommer att vara en av de som sitter i ett hörn på hemmet och lyssnar på joy division. tragiskt? kan tyckas...men vetskapen om detta är inget som gör mig ledsen eller skulle få mig att vanhedra livet och skära mig själv i armarna.
det är inte det som är emo, inte för mig i alla fall. jag har bara väldigt nära till alla mina känslor, på gott och ont… emotionell helt enkelt.
ibland undrar man i och för sig… alla dessa tårar vad ska de vara bra för… men samtidigt känns tårar som nåt slags bevis på att känslan finns där, både för sorgen och för glädjen. jag skulle inte byta bort mina tårar för nåt.

it's not you it's me

Ace igår var trevligt men lite underligt, konstig stämning på klubben... bra musik men jag blev nog mest tröttfull och gick och funderade på allt och inget.

Ibland är det bra att man har en soffa, speciellt om man är bakis och tröttnat på att ligga i sängen… some serious slacking has been done.

all is full of love

kärlek... konstigt... det evigt debatterade temat som drabbar oss alla förr eller senare. Man bara vill men så vill man inte, sen kan man inte förklara. alla vill ju faktiskt bara ha nån att hålla i handen, eller nån och nån… ”the one”… men sen tillkommer ju allt annat. Alla dessa vägar, alla dessa val, vetskapen om att allt egentligen bara sitter i ens egna huvud... projektioner av det man vill känna, av det man lärt sig känna, av det samhället formar en att känna.

Ibland känns det som att man blivit lurad när man var liten... allt detta snack om prinsar och prinsessor och lyckliga slut, om den rätta eviga kärleken. varför berättade ingen om förändringar, om viljans makt, om att det finns en tid för allt. vad spelar det för roll att man hittat "den rätte" om tiden inte är rätt. tortyr skulle man ju kunna kalla det. kärlek gör ont.

substance
we will tear ourselves apart

hihihi....

spela skivor med kalle på baba var mycket roligt! mycket roligt! fick en mycket god drink också, som grattis! inte meningen att lämna lägenheten men vad gör man... men det var roligt, roligt. fick spela lite hiphop också! gravediggaz! hihi.. sova lite också, det är nyttigt... sova...

Pass The Hatchet, I Think I'm Goodkind

Det här skulle kunna räknas som en av de trevligaste födelsedagarna i mitt liv. Efter en vandring i snålblåsten i ett folktomt stockholm hittade jag, mamma och pappa in på ett lika folktomt strykjärnet där vi åt middag och drack vin. Ensamma som vi var på restaurangen kändes det bra att vi var vi, en liten trupp samlad för att fira min födelsedag. Kunde inte ha önskat mig mer… förutom bror kanske.

a hjärta physsalis… så fina och så goda!

a hjärta också yo la tengo och en massa annat och andra!

25

så var man 25 nu då. åldersnoja? inte speciellt mycket än så länge, tror jag redan hade det i somras och i våras. ser däremot fram emot världens tråkigaste dag imorgon... ska sitta på seminarie precis hela dagen och lyssna på opponeringar. inte det roligaste sättet att tillbringa en 25-årsdag... lägg därtill att jag inklusive alla jag känner är mer eller mindre panka vilket innebär att något tänkt festande får vänta tills efter CSN-pengarna trillat in på kontot... bittert? jovars, lite kanske... helst om man är rastlös som få.

men tror inte det här kommer tynga mitt hjärta under en längre tid. ser fram emot att träffa mina kära föräldrar och äta en bit mat någonstans någon gång under morgondagen! vad skulle man ta sig till utan dessa två individer? tänk att de står där i vått och torrt, alltid ställer upp och ger just de goda råd man behöver höra, en självklar trygghet alltför ofta tagen för givet. men det är just självklarheten som gör att relationen med ens föräldrar är så speciell. vetskapen om att vad man än gör och vilka beslut man än tar, hur puckade de än må vara, så vet man att de finns där.

"var sak har sin tid" sa min pappa till mig en dag i somras när allt bara kändes tungt och förvirrat. så banalt men så rätt. rätt ord vid rätt tillfälle. ord som hjälpt en bit på vägen i det här förvirrade livet.

slut på emosnacket... nu måste jag sova så jag inte somnar imorrn när alla babblar.

joy division på debban på lör... eller i alla fall joy division meets interpol.

hehe.. been out rocking...

“Enough’s enough. I’m rough enough”

goddammit... jag skulle ju faktiskt bara vara hemma idag... men så är det ju det här med livet, vad ska man med livet till om man inte använder det? och för att använda det måste man ju ta . vara på det och inte sova bort det... skulle väl kunna säga att jag tagit vara på min tid så gott jag kunnat denna kväll. hittade ett nytt favvoband på landet, som jag för övrigt aldrig varit på tidigare. gillade både landet och bandet. saknade dock ett dansgolv och en riktigt klubbkänsla..blev lite mycket alla känner alla och jag känner ingen... vilket inte är så roligt, helst inte när det är jag som är jag... som inte känner nån...
men det var intressant och det var roligt att hänga med errik. efter detta äventyr drog jag in till stan och breakade med min bror i typ 5 min, vilket var alladeles för kort tid.. jag som är så bra på att breaka. blev inbjuden till en efterfest men sitter hemma vid datorn vilket jag ät mkt stolt över!!! upp och jobba imorrn... roligt!!

"what's the meaning of life...? somebody please tell me..."

solen

a storm is raging, confusion at its best, saturday all over, the music keeps tearing me apart at my command.

recap.

ännu ett år förbi, ett turbulent år skulle man väl kunna säga. som började på nya zeeland och slutade på debaser medis... mycket har hänt, som alltid i och för sig. mycket otippat dock. ibland önskar man att hela livet bara gick på en rak linje, att man inte behövde fatta några egna beslut. men så är ju inte fallet och man inser ju att det skulle vara fruktansvärt tråkigt om det var så.

många nya människor har man träffat och en del nya erfarenheter har man samlat på dig. några mer plågsamma än andra. har kommit på hur kul jag tycker det är att träffa nya människor men samtidigt har jag kommit på hur mycket de människor jag redan känner betyder för mig. jag har kommit på att det finns en anledning till varför man har valt att spendera så mycket tid med dessa människor redan innan.

har insett hur mycket jag älskar stockholm och allt som hör hit och har återigen insett hur mycket musik betyder för mig. skulle lätt kunna kalla det ett beroende. I eat, sleep and breath music. men det är det värt, vet inte vad jag skulle ta mig till utan musik...

med det nya minns man det gamla. antar att det är både bra och dåligt att man bara kommer ihåg det som är positivt. borde ju bidra till att man blir en bättre människa tycker man. men vad vet jag. min senaste insikt är att jag är en obotlig irrationell romantiker... livet är en ständig berg- och dalbana, på gott och ont.





















idag sken solen, i typ 2 minuter...