kärlek... konstigt... det evigt debatterade temat som drabbar oss alla förr eller senare. Man bara vill men så vill man inte, sen kan man inte förklara. alla vill ju faktiskt bara ha nån att hålla i handen, eller nån och nån… ”the one”… men sen tillkommer ju allt annat. Alla dessa vägar, alla dessa val, vetskapen om att allt egentligen bara sitter i ens egna huvud... projektioner av det man vill känna, av det man lärt sig känna, av det samhället formar en att känna.
Ibland känns det som att man blivit lurad när man var liten... allt detta snack om prinsar och prinsessor och lyckliga slut, om den rätta eviga kärleken. varför berättade ingen om förändringar, om viljans makt, om att det finns en tid för allt. vad spelar det för roll att man hittat "den rätte" om tiden inte är rätt. tortyr skulle man ju kunna kalla det. kärlek gör ont.
substance
we will tear ourselves apart
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment