25

så var man 25 nu då. åldersnoja? inte speciellt mycket än så länge, tror jag redan hade det i somras och i våras. ser däremot fram emot världens tråkigaste dag imorgon... ska sitta på seminarie precis hela dagen och lyssna på opponeringar. inte det roligaste sättet att tillbringa en 25-årsdag... lägg därtill att jag inklusive alla jag känner är mer eller mindre panka vilket innebär att något tänkt festande får vänta tills efter CSN-pengarna trillat in på kontot... bittert? jovars, lite kanske... helst om man är rastlös som få.

men tror inte det här kommer tynga mitt hjärta under en längre tid. ser fram emot att träffa mina kära föräldrar och äta en bit mat någonstans någon gång under morgondagen! vad skulle man ta sig till utan dessa två individer? tänk att de står där i vått och torrt, alltid ställer upp och ger just de goda råd man behöver höra, en självklar trygghet alltför ofta tagen för givet. men det är just självklarheten som gör att relationen med ens föräldrar är så speciell. vetskapen om att vad man än gör och vilka beslut man än tar, hur puckade de än må vara, så vet man att de finns där.

"var sak har sin tid" sa min pappa till mig en dag i somras när allt bara kändes tungt och förvirrat. så banalt men så rätt. rätt ord vid rätt tillfälle. ord som hjälpt en bit på vägen i det här förvirrade livet.

slut på emosnacket... nu måste jag sova så jag inte somnar imorrn när alla babblar.

joy division på debban på lör... eller i alla fall joy division meets interpol.