happiness.

undrar om det bara är jag eller om det är fler som känner av denna hysteri kring studier. Vart man än vänder sig känns det som att man hittar en annons om vilken högskola som är bäst, vart man ska vända sig om man vill studera vidare, vad man ska plugga för att få jobb… visserligen har det väl att göra med det är den här perioden av året, sista ansökningsdag närmar sig och att jag själv studerar vilket kan vara en orsak till att jag lägger märke till reklamen.

men det jag frågar mig är om det verkligen är eftersträvansvärt, för samhället och för individen, att alla ska plugga på högskola. om många annonser inte är lika mycket reklam för en produkt som all annan reklam, dvs att utbildningar lika lite kan grantera jobb som anti-rynk-krämer kan utlova slät hy.

jag vet inte, kanske är det bara jag men skulle det inte vara bättre om man fokuserade mer att på att ge individer självförtroende och uppmana dem att göra det de är bra på, vilket man inte gör genom att hetsa. alla kan ju faktiskt inte vara bra på samma sak. Rätt person på rätt plats! Och att hamna rätt har väl mer att göra med vad man egentligen tycker är roligt, och är man bra på något tycker man antagligen att det är roligt, än vad som är mest lämpligt och förnuftigt.

det svåra är väl bara att komma på vad man själv är bra på… hmm… jaja… det jag med mina funderingar ville komma fram till är att människor är olika och att ett samhälle behöver dessa olikheter. det känns därför rätt puckat att uppmana alla att plugga på högskola som om att det skulle var något idealiskt eller avgörande för att uppnå lycka i livet.

Rätt lustigt om man tänker på det: ”att lyckas” är inte alls synonymt med ”att vara lycklig”.

Lycka i helgen: att få dansa euforiskt och obehärskat!