loneliness.

What should young people do with their lives today? Many things, obviously. But the most daring thing is to create stable communities in which the terrible disease of loneliness can be cured. /Kurt Vonnegut 1922 - 11 April 2007

hittade det här citat på myspace idag. några väl valda ord i min mening. antar att internet med myspace och alla andra olika communities är en form av det vonnegut syftade på. platser där människor kan mötas. när det nu inte finns naturliga mötesplatser i städerna är det ju bra att de kan skapas på nätet. i det verkliga livet är väl det närmaste man kommer till "naturliga" mötesplatser klubbar, dvs. plaster där man kan prata med människor utan att det skulle vara något konstigt, iofs är väl det en överdrift att säga att det skulle vara möjligt i stockholm. i stockholm pratar folk inte med varandra, här stirrar man bara på varandra och försöker se allra coolast ut, den som är coolast och hårdast vinner! men så ser vi ju väldigt bra ut också... stencoola. min teori är att det enda sättet att prata med folk ute är att vara väldigt full så att människor förstår att det är något fel. att det är uppenbart att den här människan som kommer fram och pratar med mig är så full att den inte vet vad den gör. för hade den varit i sina sinnes fulla bruk hade den vetat att så gör man inte.

ah well... det finns fördelar och nackdelar med allt. på klubbar kan man dansa, på internet kan man prata med folk.

i onsdags kändes det som om vi befann oss vid ett vägskäl, vilken väg som kommer vandras och hur smal den kommer vara vet jag ännu inte. jag hoppas fortfarande på den breda vägen (som alltid - en fobi mot att stänga dörrar även om det har börjat kännas skönt att stänga vissa) men valet har aldrig varit och kommer aldrig att vara enbart mitt.

"på spaning efter den tid som flytt" - för en nostalgiker kan minnen vara plågsamma.

jaja... mitt uppsatsskrivande går grymt dåligt, känns som jag redan lagt den på is fastän jag inte ens börjat... gulp... och tiden går... men känner för närvarande ingen större stress över det hela. det finns viktigare saker här i livet vilket man kan glömma bort ibland. saker händer som ger en tankeställare. tror jag gråtit minst en gång per dag den här veckan... men vem kan hålla inne tårar när man ser en liten pojke på nyheterna som berättar hur han räddat livet på sin lillebror? inte jag i alla fall. måste vara pollen...

love!