a conversation on the telephone

haow... alltid intressant att läsa vilka tankar man kan ha kl 4 en lördagnatt...

en vecka utan studier ersatt med jobb är påbörjad. siktar på en tidig kväll! sova inte bara innan tidningen dimper ner utan innan 24, eller kanske till och med innan 23. känns som jag skulle behöva det efter sista rycket med uppsatsen och uppesittarnätterna.

"hur är det?" världens mest intetsägande fråga tror jag. allra mest obetydelsefull känns det som den är över telefon utan reaktioner i ögon och kroppsspråk. har aldrig varit förtjust i telefonkonversationer, antagligen för att man inte kan avläsa så många avgörande singnaler. känns som telefonprat handlar mest om information och kallprat. undantagen skulle väl vara en konversation med nån man känner väldigt bra och pratar med väldigt mycket med överhuvudtaget, dvs ansikte mot ansikte mer än en gång i veckan. till och med msn-samtal känns vettigare, det känns redan så artificiellt så man inte kan luras in i att tro att det skulle vara på riktigt... eh.. så var vi där igen... nu börjar det spåra ur... en sak leder till en annan... men det jag ville komma fram till den här gången var väl antagligen att riktiga möten med människor i verkligheten är värdigt! både möten med nya människor och med människor man känt hur länge som helst. det är på riktigt! det är komplext! det säger allt det man inte kan säga på något annat sätt, att bara stå brevid en människa kan ju säga mer än ett telefonsamtal.

hörde just explosions in the sky i bakgrunden på kobra, måste ju bara lyssna vidare!! fan de är ju sjukt bra de med. kom på att jag lovat spela in en post-rock-skiva till en av jonas kompisar... hm... det kanske inte blir nån tidig kväll ändå...