innan jag åkte till australien brände jag en skiva med lugna fina låtar, favoriter som jag kände att jag skulle komma att sakna. En skiva som jag tänkte skulle trösta mig när saknaden efter de här hemma blev allt för stor. så fel jag hade… eller så rätt. men det hela blev totalt omvänt.
till en början ville jag inte ens lyssna på skivan för jag kände att det var för jobbigt, att det skulle påminna för mycket om det jag lämnat. men när jag vid ett tillfälle kände mig väldigt förvirrad tog jag mod till mig, satte på skivan och bröt ihop. tårarna forsade och hjärtat värkte så jag trodde det skulle brista. ensam satt jag på vårt rum med penna och papper. Mellan tårattackerna blev några rader nedskrivna, rader som jag inte vågar läsa nu…
vet egentligen inte exakt vad jag ville ta reda på med den där resan, vet heller inte riktigt vad jag tog reda på… men jag vet att någonting hände med mig, att jag kom på någonting, att jag fick någon insikt, att jag förändrades. Detta var inget uttänkt, inget jag ville skulle hända, men samtidigt var det oundvikligt, resan och allt vad det medförde var helt enkelt tvunget att ske. Varför undrar jag ibland… inget svar på det heller… vet dock att musiken på den skivan är smärtsamt betydelsebärande...
det är ju tur att minnet är selektivt och att man bara kommer ihåg det som har varit bra! eller...?
nattarbete igen… men imorrn ska den lämnas in, uppsatsen… just nu är jag så trött på den att jag önskar att den inte ens existerade, men det hade dock varit lite jobbigt eftersom det inte skulle ge mig några poäng överhuvudtaget… orkar dock bara inte titta på den mer. oändligt tacksam att nationalekonomen fanny orkade traggla sig igenom den och ge välbehövlig kritik, sparade mig i alla fall en läsning…
läsa lite till, sen sova...
No comments:
Post a Comment