things change.

så var tårdosen för dagen mer än fylld, helt översvämmad skulle man kunna säga. har sett "En sång för Martin" tidigare men kunde ändå inte hålla tårarna inne. helt enkelt en bra film. livet och kärleken i all sin komplexitet.

livet är inte lätt helt enkelt så varför ens försöka intala sig att det skulle vara det. inte för att man ska göra det svårare för sig men det lättaste måste ju ändå vara att acceptera saker och ting som de är dvs. komplexa och inte lura sig själv. acceptera det svåra för att sedan inse att vi inte är ensamma med att känna som vi gör.

människan är inte något "fast och oföränderligt" hävdade författaren Ola Hansson kring förra sekelskiftet och vi har säkerligen inte blivit enklare nu än då. när jag var liten var jag livrädd för förändringar, ville att allting skulle vara precis som det alltid varit, omedveten om att jag själv kanske var den som förändrades mest. men när man är liten tror man ju att världen ser ut så som man kommit på att den gör och när den sedan förändras är man inte riktigt beredd på det, som att illusionen man byggt upp slås isär. men desto äldre man blir desto mer inser man att är det något världen är så är den föränderlig, är det något som händer så är det att saker och ting förändras. för att inte gång på gång bli besviken på världen känns det därför som det bästa man kan göra är att bli kompis med förändringarna eller snarare med vetskapen om att allt förändras. annars blir det på nåt sätt som att kämpa i motvind. och motvind är jobbigt.

samtal i nykterhet. välbehövligt. saknat.