slave to the morning-coffee-routine

efter 3 år av högskolestudier varvat med 3 års caféarbetande trodde jag att jag skulle vara immun mot att skaffa nån slags vana när det gäller mitt kaffedrickande. visst har kaffenerven gjord sig påmind med jämna mellanrum och minst en kopp om dagen har varit svårt att motstå. men att gå så långt som att bli en rutin har tills denna dag inte varit fallet. tills denna dag... I dag när jag vid niotiden på morgonen, för den femte dagen i rad om jag inte minns fel, tog den första klunken av mitt nybryggda kaffe gav det upphov till ett litet rus av välbefinnande. en liten men påtaglig känsla som fick hjärtat att slå lite snabbare och hjärnan att att bli lite mer nyfiken på vad som skulle kunna hända denna dag. härmed överlämnar jag mig i kaffets våld.