Dismay.

Hata före detta lärarhögskolan!!! Fast besluten som jag är att ta en magister- och en lärarexamen har jag snart tillbringat ett och ett halvt år i vad som tidigare kallades lärarhögskolan och som nu, som tur är, tagits över av Stockholms universitet. Tyvärr har övertagandet ännu inte hunnit förändra undervisningen som bedrivs på de institutioner som var kopplade till lärarhögskolan så jag har varit tvungen att dras med den fruktansvärt låga standarden på undervisningsinnehåll, lärare och pedagogiska metoder som före detta lärarhögskolan tillhandahåller. Hemskt att man måste lida sig igenom detta för att få en examen. Förstår inte hur människor som gått denna utbildning från början till slut har orkat!! Det är klart, om den första utbildningen man påbörjar är i regi av lärarhögskolan vet man ju inte vad man ska kunna förvänta sig av en högskoleutbildning och är helt utlämnad till lärarhögskolans våld.

Jag har som tur var inte tvingats dras med lärarhögskolan så länge, men den korta tiden som jag har varit i kontakt med den har gett mig nog på fötterna att helt tvivla på hela det svenska skolväsendet, från förskola till högskola. Det finns mycket som funkar och mycket som är bra men det finns också mycket som är helt katastrofalt dåligt.

Det skulle vara svårt för att inte säga lönlöst och omöjligt att argumentera emot att ett fungerande samhälle inte skulle behöva en stark och kompetent lärarkår. Vare sig vi vill eller inte så innehar skolsystemet en avgörande funktion för individers utveckling till samhällsmedborgare. Och vad är då inte viktigare än att den utbildning som ska förse vårt samhälle med kompetenta lärare lever upp till de krav som ställs?

Ett stort problem med lärarutbildningen är att när man känns det som att man inte ens vet vart man ska börja och lappa och laga. Allt är fel. Hela den grundläggande idéen med utbildningen borde rivas upp och tänkas om. Visst kan man peka på specifika fel som jag och andra uppmärksammat och förvånas över:

Lärarnas kompetens: Man har inte förstått den litteratur man själv undervisar i. Visst, Vygotskij kan vara svår men det är ingen ursäkt.

Pedagogiken: Helt Piagetskadat; lämna över allt till studenterna, inte en utmanande lärare så långt ögat kan nå.

Undervisningsinnehåll: Kurser som helt saknar relevant syfte och som tar upp samma saker gång på gång. Har man läst Piaget och Vygotskij från ett skevt perspektiv med tveksamt syfte blir det inte bättre om man gör det från ett annat lika skevt perspektiv med lika tveksamt syfte.

Didaktiska metoder: Grupparbeten!! Need I say more.

Helheten: Det viktigaste av allt. Man får en känsla av att lärarna inte vet och inte har en tilltro till vad de sysslar med. Lärarutbildningen är inte satt i någon kontext utan framstår som en avart som verkar på långt avstånd från universitetet, både vad gäller undervisning och rent lokalmässigt. Som ämnselärare kan man ju tänka sig att man skulle gynnas av att studera sitt ämne och samtidigt få tillgång till medel som hjälper en att förklara hur man kan göra den egna kunskapen begriplig för andra. Tror också att förståelsen av ämnet skulle gynnas av att man faktiskt tvingas bryta ner och klargöra begrepp.

Och man skulle kunna fortsätta in absurdum...

Under tiden lärarutbildningen rustas upp borde det vara stopp på intagning av studenter. Skydda studenterna från att lägga ut pengar på en utbildning som inte lever upp till en god standard och skydda samhället från risken att stå utan kompetenta lärare. Jag ser svart. Hela skolsystemet känns som ett sjunkande skepp där engagerade lärare öser vatten så det står härliga till men utan resultat. Skeppet håller på att sjunka. När är det nog kan man fråga sig.