things change.

så var tårdosen för dagen mer än fylld, helt översvämmad skulle man kunna säga. har sett "En sång för Martin" tidigare men kunde ändå inte hålla tårarna inne. helt enkelt en bra film. livet och kärleken i all sin komplexitet.

livet är inte lätt helt enkelt så varför ens försöka intala sig att det skulle vara det. inte för att man ska göra det svårare för sig men det lättaste måste ju ändå vara att acceptera saker och ting som de är dvs. komplexa och inte lura sig själv. acceptera det svåra för att sedan inse att vi inte är ensamma med att känna som vi gör.

människan är inte något "fast och oföränderligt" hävdade författaren Ola Hansson kring förra sekelskiftet och vi har säkerligen inte blivit enklare nu än då. när jag var liten var jag livrädd för förändringar, ville att allting skulle vara precis som det alltid varit, omedveten om att jag själv kanske var den som förändrades mest. men när man är liten tror man ju att världen ser ut så som man kommit på att den gör och när den sedan förändras är man inte riktigt beredd på det, som att illusionen man byggt upp slås isär. men desto äldre man blir desto mer inser man att är det något världen är så är den föränderlig, är det något som händer så är det att saker och ting förändras. för att inte gång på gång bli besviken på världen känns det därför som det bästa man kan göra är att bli kompis med förändringarna eller snarare med vetskapen om att allt förändras. annars blir det på nåt sätt som att kämpa i motvind. och motvind är jobbigt.

samtal i nykterhet. välbehövligt. saknat.

a conversation on the telephone

haow... alltid intressant att läsa vilka tankar man kan ha kl 4 en lördagnatt...

en vecka utan studier ersatt med jobb är påbörjad. siktar på en tidig kväll! sova inte bara innan tidningen dimper ner utan innan 24, eller kanske till och med innan 23. känns som jag skulle behöva det efter sista rycket med uppsatsen och uppesittarnätterna.

"hur är det?" världens mest intetsägande fråga tror jag. allra mest obetydelsefull känns det som den är över telefon utan reaktioner i ögon och kroppsspråk. har aldrig varit förtjust i telefonkonversationer, antagligen för att man inte kan avläsa så många avgörande singnaler. känns som telefonprat handlar mest om information och kallprat. undantagen skulle väl vara en konversation med nån man känner väldigt bra och pratar med väldigt mycket med överhuvudtaget, dvs ansikte mot ansikte mer än en gång i veckan. till och med msn-samtal känns vettigare, det känns redan så artificiellt så man inte kan luras in i att tro att det skulle vara på riktigt... eh.. så var vi där igen... nu börjar det spåra ur... en sak leder till en annan... men det jag ville komma fram till den här gången var väl antagligen att riktiga möten med människor i verkligheten är värdigt! både möten med nya människor och med människor man känt hur länge som helst. det är på riktigt! det är komplext! det säger allt det man inte kan säga på något annat sätt, att bara stå brevid en människa kan ju säga mer än ett telefonsamtal.

hörde just explosions in the sky i bakgrunden på kobra, måste ju bara lyssna vidare!! fan de är ju sjukt bra de med. kom på att jag lovat spela in en post-rock-skiva till en av jonas kompisar... hm... det kanske inte blir nån tidig kväll ändå...

love spreads.

ensam är stark.... klart som fan att ensam är stark... krävs mkt styrka att välja att hellre gå hem själv än med nån annan. bättre eller sämre? inga värderingar uttryckta, endast ett spontant konstaterande. inte så jobbigt att gå hem med nån, det bara händer, inte så mkt att fundera över, antingen ångrar man det eller inte, inte så mkt att ångra iofs... men att välja att gå hem själv det krävs fan mod. att titta sig i spegeln och konstatera att detta är dagens kap... att det bara är jag och mig själv som sällskap. godness gracious...

eller vad vet jag... it might just be the liquor talking. men jag är ändå övertygad om att rädslan för att vara ensam styr mer än nånting annat, nobody wants to die alone. synd bara att man inte kan göra något åt den saken. kan man så tar man. tar första bästa, bara för att slippa vara ensam. för att slippa vara den som är över. den udda. ufot. men om man verkligen hittat den rätta... visst, men det handlar ju ändå bara om egna projektioner. det är väl bra om man hittat nån att projektera sina tankar, drömmar och fantasier på. eller..? nja... fattar fortfarande inte varför man inte kan bredda begreppet. varför ska man rikta all sin kärlek på en person? denna tvåsamhet... varför inte bara se att man kan slösa på kärlek. jag menar inte att man ska svika personer men man kanske inte ska vara så rädd för vad som kan vänta runt hörnet. jesus... låter som nån slags flower-power-grej... ehh.. hmm... jaja... vi är ju ändå mer upplysta nu! let's just have some fun!

men... bry sig tar tid!! tid är värde! värde är att bry sig! bry sig är att ta vara på de människor man trivs med! att vara med de människorna tar tid! tid innebär val! val innebär att man väljer bort någonting annat!

ikväll var roligt! ikväll var otippat! jag, kalle och sophia och indiehits på bangers! otippat är roligt!

idag kom jag på att jag bara ska jobba imorrn och inte behöver ha ångest för att jag borde plugga... joy! men måste nog sova lite ändå... hihihi...

signed, sealed, delivered.

ett tag där bärjade jag känna rastlösheten komma krypande... när uppsatsen väl var inne kändes det paradoxalt nog lite som ett antiklimax... typ: jaha, vad ska jag göra nu då...? som tur var ringde chefen och väckte mig i morse och påminde om att jag skulle jobba i helgen. inte för att jag hade glömt det men ändå. jobb är bra! jobb är aktiverande! aktivitet är bra!

såg just klart på filmen Alpha Dog, helt ok men inte särsklit upplyftande.

ska försöka somna innan tidningen kommer idag... inte troligt men försöka duger.

confidential

innan jag åkte till australien brände jag en skiva med lugna fina låtar, favoriter som jag kände att jag skulle komma att sakna. En skiva som jag tänkte skulle trösta mig när saknaden efter de här hemma blev allt för stor. så fel jag hade… eller så rätt. men det hela blev totalt omvänt.

till en början ville jag inte ens lyssna på skivan för jag kände att det var för jobbigt, att det skulle påminna för mycket om det jag lämnat. men när jag vid ett tillfälle kände mig väldigt förvirrad tog jag mod till mig, satte på skivan och bröt ihop. tårarna forsade och hjärtat värkte så jag trodde det skulle brista. ensam satt jag på vårt rum med penna och papper. Mellan tårattackerna blev några rader nedskrivna, rader som jag inte vågar läsa nu…

vet egentligen inte exakt vad jag ville ta reda på med den där resan, vet heller inte riktigt vad jag tog reda på… men jag vet att någonting hände med mig, att jag kom på någonting, att jag fick någon insikt, att jag förändrades. Detta var inget uttänkt, inget jag ville skulle hända, men samtidigt var det oundvikligt, resan och allt vad det medförde var helt enkelt tvunget att ske. Varför undrar jag ibland… inget svar på det heller… vet dock att musiken på den skivan är smärtsamt betydelsebärande...

det är ju tur att minnet är selektivt och att man bara kommer ihåg det som har varit bra! eller...?

nattarbete igen… men imorrn ska den lämnas in, uppsatsen… just nu är jag så trött på den att jag önskar att den inte ens existerade, men det hade dock varit lite jobbigt eftersom det inte skulle ge mig några poäng överhuvudtaget… orkar dock bara inte titta på den mer. oändligt tacksam att nationalekonomen fanny orkade traggla sig igenom den och ge välbehövlig kritik, sparade mig i alla fall en läsning…

läsa lite till, sen sova...

drinks make me look good.

totalt ovärdigt! vet egentligen inte vad jag ska säga. varför kan man inte bara nöja sig med bra ute-kvällar? tänka: "fan va kul jag hade ikväll, det här kan jag leva på i månader!" hahaha.. inte särskilt troligt att jag skulle tänka så. just have to take the good ones with the bad I guess....
den andra spelning vi bevittnade ikväll skulle jag nog klassa som den sämsta jag någonsin varit med om.. helt intetsägande... punkt.
första bandet var helt ok, fick höra låten jag gillade sen var jag nöjd. den var bra i alla fall.
dansgolvet som följde upplevde jag dock som en smärre katastrof. kan vara att jag varit på debaser för många gånger på rad nu men maken till mer oinspirerande låtval får man leta efter. de spelade typ alla låtar som man inte orkar lyssna på längre, och klickar förbi på datorn om de råkar komma upp, för att man lyssnade på dem allt för många gånger när man var typ 18 vilket inte betyder att man tyckte att de var särskilt bra då heller... totalt slöseri med tid, pengar och energi.... eller energi har jag iofs kvar, den vet jag ju inte hur jag ska göra mig av med, men tid och pengar hade kunnat spenderats bättre. jaja, det var roligt att hänga med kalle och fanny i alla fall, och "ed is dead" är en god drink/grogg. varför spendera sina surt förvärvarade pengar på dyra drinkar kan man ju fråga sig... fanny och kalle tyckte att det skulle se snyggt ut, helt logiskt! som alla mina andra val.

och sökande fortsätter... efter vad? det kan man ju fråga sig, jag har i alla fall inte svaret.
lite lustigt att min c-uppsats handlar just om det eviga sökandet, om problemet att leva i en värld utan fasta värderingar och givna val, om den känsla av ångest som följer av att inte veta vart man är på väg.
på onsdag ska det vara klart, då kan jag börja sy igen!!

The Past is a Grotesque Animal...

hahahaha.... life is but a joke... synd bara att det ska vara så vackert och göra så ont... men det är väl det som är hela tjusningen...!?

helt sjukt mkt bra konserter den senaste tiden.... of montreal och deras musik har ju bara vuxit som ingen konsert tidigare. built to spill finns inte ens ord att beskriva den euforiska känsla som infann sig sig under och efter konserten. må vara att jag haft och alltid kommer att ha ett ytterst speciellt förhållande till detta band och att jag inte riktigt kunde hantera den känsloanstormning som drabbade mig... men det var det fan värt!! jag hävdar än mer bestämt än förra helgen att live-speliningar är värdiga!

och allt annat som händer.... dunno... roligt men mycket underligt... men det passar väl mig... kanske... lite frustrerande bara...

wondering if it is all a dream or if it all has been a dream? what kind of illusions did we create? All caught up in a whirlwind... vet inte om jag ska skratta eller gråta... "you were right...." "you were wrong when you said everything was gonna be alright..." "life goes on long after the thrill of living is gone...."" do you ever think about it...?"

why not!?

"Grattis, du vann! Du och en vän är välkomna tilll Built To Spill på Debaser Medis ikväll kl 21.00"

Jag är lycklig och vännen är Ylva, ikväll blir det energisk rock! Tack City!

heard your name the other day, it's been a long, long time...

Aaaahhh!!! det måste vara vår!!! älskar mina träd utanför mitt fönster mer än någonsin! de luktar som roskilde... typ lite kiss... blandat med gräs... i dubbel bemärkelse... och de är sååå fina!!!
skrän, slingor och uppbyggnad i regi av sonic youth och pj harvey lockar allt mer!! Rock säger jag bara!! återigen har jag kommit underfund med hur överlägsna sonic youth är... och jag står handfallen inför deras ljudmattor. A bow to the power of noise! så vackert att man vill gråta... måste nog åka på nån festival i sommar...

universitetet imorrn kl 11 har jag lovat fanny och mig själv. det är bra. på universitetet har jag inte tillgång till internet. det är bra. måste nog sova lite innan dess bara...

amazed!

två roliga debaserbesök det var ju ett tag sen sist...

mycket spelningar har det blivit i helgen, helt klart värdigt, spelningar är alltid värdigt! visar det sig att skivspelandet efter spelningarna inte är något att hurra för så har man i alla fall minnet av något annat att ta med sig.

of montreal på medis i fredags - grymt! riktigt bra scenshow, top 5 tror jag nästan den tar sig in på trots att de inte spelade min favvo låt; "The Past is a Grotesque Animal". så befriande att se androgynitet och färgkavalkader i förening med tokigt bra framförd musik! "let's just have some fun!" pinsamt dock att shout out louds spelade efter of montreal (!!!) lite av ett antiklimax...

soviac i lördags var helt klart också sevärt, den tjejen går inte av för hackor... utstrålning i klass med pj harvey.

utöver spelningar har det varit en hel massa trevligt häng i helgen också! kan det ha något att göra med vädret? att saker känns lättare, att man tar sig för mer saker, att man peppar varandra? vad det än må bero på så tycker jag om det, musik och människor är värdigt!

sammanfattning för denna ledig helg måste bli spontanitet och urladdning - välbehövligt och roligt!

pure beauty

"The Winged Victory of Samothrace"

ett minne från paris, bilden kan dock inte på långa vägar återge upplevelsen av att se den här skulpturen i verkligheten, helt sjukt mäktig! tror jag tog minst 20 bilder på enbart denna skapelse. något som piggar upp tillvaron! är det något jag ska tillbaka till så är det Louvren.

for f*ck sake...

nu är det inte mycket som går framåt...

blä, blä, blä... näsan bara rinner... uppsatsen går åt h*lvete och precis hela gårdagen spenderades i sängliggande läge efter det att jag lyckats ta mig hem efter en natt på elins golv. bra där... med tanke på tidspressen på uppsatsen som jag ökar för var oproduktiv dag så är det ju vettigt att jobba och gå ut istället...

ah well... varför bryta en trend. ikväll blir det middag hos fanny och shout out louds på medis!

"It's just another one of those glory days..." /just jack

This is England

suck... världen , världen , världen... man undrar ju om den onda cirkeln kan brytas, finns det hopp?
i egenskap av evig optimist kan jag inte annat än hoppas på att framtiden ser ljus ut men det krävs mod och acceptans. våga chansa, våga stå på sig, våga göra fel val, våga välja något annat, våga göra något överhuvudtaget.
acceptera chansningar, acceptera ståndpunkter, acceptera felval, acceptera vägval, acceptera skillnader. världen är inte svart eller vit, världen är en gråbrun skala, alla färger blandade samman.
"This is England" - helt klart sevärd film. lill-killens ärliga underbara skratt kan inte annat än älskas!