hipp, hipp.

i lördags var det 25-årskalas med utgång till debban! mycket snittar och lådvin vart det! roligt vart det! minnet tappade jag men återfann det nån gång under kvällen...

mjau...

tjuvrökare

rulltrappa med happy camper

vinter i sverige

happy camper med vinflaska (får man dricka vin i tunnelbanan...?)

cheers mates!

nu känns det som att våren kan komma när den har lust. jag har fått lite vinter och jag har fyllt år, nu är det bara att börja längta efter ändlösa sommarkvällar, uteserveringar och festivalspelningar!

boards of canada

there is beauty in breakdown

confusion under control.

tack anna för att du anmälde dig som frivillig att ta hand om tonvis med papper med viktiga texter... tack för att jag var tvungen att bära hem dem och kommer att behöva utstå förfrågningar i tid och otid om när jag kan släpa med mig texterna tillbaka till universitet igen... måste se till att lämpa över texterna på nån annan... smart som jag är tänkte jag att det är lika bra att ansvara för texterna så slipper jag bekymra mig över hur jag ska få tag på dem vilket annars brukar vara lite av ett problem när man pluggar litteraturvetenskap.

hur som helst såg jag och några andra i alla fall till att kopiera upp några exemplar till oss själva. sådana projekt redan innan man börjat läsa... skulle nästan påstå att det är halva arbetet att ta reda på vad man ska läsa, vart man kan få tag på det man vill läsa och till när man ska ha läst det...

under kopierandet la jag märke till en lite lustig företeelse... jag kom tillbaka efter att ha varit och köpt kaffe (kopiera texter tar inte 10 min utan snarare 2 timmar...) och ser hur min grupp är samlad och hälften står och kliar sig i huvudet och ser allmänt förvirrade ut, det visar sig att de inte alls är förvirrade utan har läget under "full" kontroll. på något underligt vis kände jag mig lite hemma... kändes som en vanlig anna-pose. ena handen på huvudet, lätt förvirring i blicken men ändock kontroll på läget.

all these teardrops...

jag vet att jag är tokigt emo. jag vet att jag kommer att vara en av de som sitter i ett hörn på hemmet och lyssnar på joy division. tragiskt? kan tyckas...men vetskapen om detta är inget som gör mig ledsen eller skulle få mig att vanhedra livet och skära mig själv i armarna.
det är inte det som är emo, inte för mig i alla fall. jag har bara väldigt nära till alla mina känslor, på gott och ont… emotionell helt enkelt.
ibland undrar man i och för sig… alla dessa tårar vad ska de vara bra för… men samtidigt känns tårar som nåt slags bevis på att känslan finns där, både för sorgen och för glädjen. jag skulle inte byta bort mina tårar för nåt.

it's not you it's me

Ace igår var trevligt men lite underligt, konstig stämning på klubben... bra musik men jag blev nog mest tröttfull och gick och funderade på allt och inget.

Ibland är det bra att man har en soffa, speciellt om man är bakis och tröttnat på att ligga i sängen… some serious slacking has been done.

all is full of love

kärlek... konstigt... det evigt debatterade temat som drabbar oss alla förr eller senare. Man bara vill men så vill man inte, sen kan man inte förklara. alla vill ju faktiskt bara ha nån att hålla i handen, eller nån och nån… ”the one”… men sen tillkommer ju allt annat. Alla dessa vägar, alla dessa val, vetskapen om att allt egentligen bara sitter i ens egna huvud... projektioner av det man vill känna, av det man lärt sig känna, av det samhället formar en att känna.

Ibland känns det som att man blivit lurad när man var liten... allt detta snack om prinsar och prinsessor och lyckliga slut, om den rätta eviga kärleken. varför berättade ingen om förändringar, om viljans makt, om att det finns en tid för allt. vad spelar det för roll att man hittat "den rätte" om tiden inte är rätt. tortyr skulle man ju kunna kalla det. kärlek gör ont.

substance
we will tear ourselves apart

hihihi....

spela skivor med kalle på baba var mycket roligt! mycket roligt! fick en mycket god drink också, som grattis! inte meningen att lämna lägenheten men vad gör man... men det var roligt, roligt. fick spela lite hiphop också! gravediggaz! hihi.. sova lite också, det är nyttigt... sova...

Pass The Hatchet, I Think I'm Goodkind

Det här skulle kunna räknas som en av de trevligaste födelsedagarna i mitt liv. Efter en vandring i snålblåsten i ett folktomt stockholm hittade jag, mamma och pappa in på ett lika folktomt strykjärnet där vi åt middag och drack vin. Ensamma som vi var på restaurangen kändes det bra att vi var vi, en liten trupp samlad för att fira min födelsedag. Kunde inte ha önskat mig mer… förutom bror kanske.

a hjärta physsalis… så fina och så goda!

a hjärta också yo la tengo och en massa annat och andra!

25

så var man 25 nu då. åldersnoja? inte speciellt mycket än så länge, tror jag redan hade det i somras och i våras. ser däremot fram emot världens tråkigaste dag imorgon... ska sitta på seminarie precis hela dagen och lyssna på opponeringar. inte det roligaste sättet att tillbringa en 25-årsdag... lägg därtill att jag inklusive alla jag känner är mer eller mindre panka vilket innebär att något tänkt festande får vänta tills efter CSN-pengarna trillat in på kontot... bittert? jovars, lite kanske... helst om man är rastlös som få.

men tror inte det här kommer tynga mitt hjärta under en längre tid. ser fram emot att träffa mina kära föräldrar och äta en bit mat någonstans någon gång under morgondagen! vad skulle man ta sig till utan dessa två individer? tänk att de står där i vått och torrt, alltid ställer upp och ger just de goda råd man behöver höra, en självklar trygghet alltför ofta tagen för givet. men det är just självklarheten som gör att relationen med ens föräldrar är så speciell. vetskapen om att vad man än gör och vilka beslut man än tar, hur puckade de än må vara, så vet man att de finns där.

"var sak har sin tid" sa min pappa till mig en dag i somras när allt bara kändes tungt och förvirrat. så banalt men så rätt. rätt ord vid rätt tillfälle. ord som hjälpt en bit på vägen i det här förvirrade livet.

slut på emosnacket... nu måste jag sova så jag inte somnar imorrn när alla babblar.

joy division på debban på lör... eller i alla fall joy division meets interpol.

hehe.. been out rocking...

“Enough’s enough. I’m rough enough”

goddammit... jag skulle ju faktiskt bara vara hemma idag... men så är det ju det här med livet, vad ska man med livet till om man inte använder det? och för att använda det måste man ju ta . vara på det och inte sova bort det... skulle väl kunna säga att jag tagit vara på min tid så gott jag kunnat denna kväll. hittade ett nytt favvoband på landet, som jag för övrigt aldrig varit på tidigare. gillade både landet och bandet. saknade dock ett dansgolv och en riktigt klubbkänsla..blev lite mycket alla känner alla och jag känner ingen... vilket inte är så roligt, helst inte när det är jag som är jag... som inte känner nån...
men det var intressant och det var roligt att hänga med errik. efter detta äventyr drog jag in till stan och breakade med min bror i typ 5 min, vilket var alladeles för kort tid.. jag som är så bra på att breaka. blev inbjuden till en efterfest men sitter hemma vid datorn vilket jag ät mkt stolt över!!! upp och jobba imorrn... roligt!!

"what's the meaning of life...? somebody please tell me..."

solen

a storm is raging, confusion at its best, saturday all over, the music keeps tearing me apart at my command.

recap.

ännu ett år förbi, ett turbulent år skulle man väl kunna säga. som började på nya zeeland och slutade på debaser medis... mycket har hänt, som alltid i och för sig. mycket otippat dock. ibland önskar man att hela livet bara gick på en rak linje, att man inte behövde fatta några egna beslut. men så är ju inte fallet och man inser ju att det skulle vara fruktansvärt tråkigt om det var så.

många nya människor har man träffat och en del nya erfarenheter har man samlat på dig. några mer plågsamma än andra. har kommit på hur kul jag tycker det är att träffa nya människor men samtidigt har jag kommit på hur mycket de människor jag redan känner betyder för mig. jag har kommit på att det finns en anledning till varför man har valt att spendera så mycket tid med dessa människor redan innan.

har insett hur mycket jag älskar stockholm och allt som hör hit och har återigen insett hur mycket musik betyder för mig. skulle lätt kunna kalla det ett beroende. I eat, sleep and breath music. men det är det värt, vet inte vad jag skulle ta mig till utan musik...

med det nya minns man det gamla. antar att det är både bra och dåligt att man bara kommer ihåg det som är positivt. borde ju bidra till att man blir en bättre människa tycker man. men vad vet jag. min senaste insikt är att jag är en obotlig irrationell romantiker... livet är en ständig berg- och dalbana, på gott och ont.





















idag sken solen, i typ 2 minuter...