Så har man hamnat här igen. Som en del av något... Och återigen finner jag att jag har en massa saker kvar att lära om mig själv. Trodde att jag skulle vara förberedd denna gång. Ha svaren på de frågor som skulle dyka upp. Men icke. Kanske är detta förvirrade tillstånd ett nödvändigt ont dock. Förvirring kan vara bra. Förvirring innebär att man är på väg att lära sig någonting nytt. Been there done that.
Men ändå. Att jag återigen skulle uppleva att det är jag som har ett problem med denna tvåsamhet var inte något som jag väntat mig... Om man nu ska kalla det ett problem. Det kanske helt enkelt är så här det är. Ständiga små prövningar för att ta reda på vart man har varandra, för att ta reda på vart man själv befinner sig och vart man vill befinna sig. För att ta reda på vilken mall man stuvas in i och som man per automatik inte alls känner sig bekväm med. Man prövar och prövar men ibland kan det kännas meningslöst... tvåsamheten förutsätter att det är två som deltar i prövandet.
Kanske är jag rastlös, kanske tänker jag för mycket, kanske har jag lite väl mycket att plugga nu...
Kanske är Hot Chips nya skiva ganska så bra, i alla fall vissa låtar. Kanske har Band of Horses gjort några riktigt bra låtar såsom The Funeral och St. Augustine. Kanske är I'm not There inte bara en tokigt sevärd film för människor som diggar dylan utan även för de som brottas med tankar kring identitetsskapande, och vem gör inte det...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment