fredag igen... tiden går som sagt fort, när man har roligt...
har till min stora förskräckelse precis insett att hösten både har kommit och gått utan löv och färger... känns nästan som att man blivit lurad som att hösten egentligen bara är en illusion, en förhoppning som aldrig infinner sig. jag som längtat så efter en riktig höst efterom jag missade den helt förra året... nu blev det bara grått, grått, grått... jag gillar i och för sig grått... men inte alltid...
tur att det finns lampor. igår kväll när jag kom hem ifrån att ha sett marie antoinette, vilket för övrigt var en mycket sevärd film, möttes jag av ett träd fullt med små lampor. i det mörka diset och grådasket blev det en mycket glad överraskning! de små, små lamporna såg så harmoniska ut där de gungade i det stora, stora trädet.
tur att det finns klubbar också. att man kan gå nånstans och dansa. dags för en popdos! jag dansar alltså är jag!
No comments:
Post a Comment