Idag när jag var på väg hem från min skola hittade jag min vante liggandes på marken, väldigt blöt och väldigt smutsig. Mest av allt var det en överraskning att hitta min vante på marken, visserligen en glad en men eftersom den inte varit borta länge hade den heller inte varit direkt saknad.
Tänk vad annorlunda världen skulle se ut utan gravitation. inga fler sura miner och inga borttappade vantar på marken. ibland känns det som att man utkämpar en aldrigupphörande strid mot denna gravitation. Att kämpa sig upp ur sängen på morgonen, att kränga på sig alla tunga kläder och masa sig iväg till tunnelbanan och att anstränga sig och pressa upp mungiporna istället för att låta dem hänga i gravitationens våld. allt kan kännas lite jobbigt och allt kan ses en kamp mot gravitationens krafter.
Men tänk på den gravitation som i fysikalisk mening faktiskt existerar mellan människor. tänk att man enligt fysikens lagar kan visa på hur människor dras till varandra...
och tänk vad roligt det är när man ser ett leende, som en överraskning, som att hitta en vante.
kanske är gravitation bra ändå. svår att förstå sig på men värt att tampas med.
No comments:
Post a Comment