hohoho...!!

one more christmas out of the system...

det här har helt klart varit den underligaste i hela mitt lilla liv. glömde eller förträngde helt att det ens var dags för jul tills för en vecka sen. vart lite stressigt men ändå inte, känns inte direkt som jag brytt mig. är väl inne i nån slags mellanålder. eller jag vet inte...

idag är jag rastlös i alla fall, tur att det är fler som är det. dags att gå ut och dansa lite igen!!

hehe...

ibland dricker man ett, två, tre, fyra eller fem glas för mycket och då gör man saker...

i onsdags hade vi avslutningfest med kursarna. platsen var en båt och det var mycket trevligt. rastlös som jag är var jag ju tvungen att åka och träffa elin och kalle på baba, så mitt vindrickande gick rask takt...

lite väl rask takt vilket inte blev bättre av att man fick en shot i handen så fort var var inne på baba... jaja, lite bilder som talar för sig själva:

People make choices – that is what they do

Ibland gör man saker för att man druckit ett, två, tre, fyra eller fem glas för mycket… ibland gör man något för att man är arg, ledsen, glad eller besviken… och ibland gör man saker för att man vill ha bekräftelse på vem man är, på att man är… men vad det i slutänden handlar om är att man gör val. Det jobbiga med att välja något är bara att man automatiskt vare sig man vill eller inte väljer bort något annat.

This is one happy camper:

where is that christmas spirit?

känner mig som ett barn som väntar på julaftonsmorgon men med tvivel om att den dagen kommer att infinna sig. vet inte varför... har alltid haft så starka julkänslor... kännt mycket för traditioner osv. men inte iår... inte än i alla fall.

har haft en del att göra tills nu i och för sig... kanske dags att börja julpyssla lite eller nåt... jonas var i alla fall här och påminde mig om att man faktiskt måste tända ljusen i adventsljusstaken också. said and done. lite juligt kändes det kanske ändå.

nu återestår lite plugg med min ofantligt sega grupp... ska bli skönt att börja plugga litteraturvetenskap igen, har varit alltför mycket grupparbeten och låg standard på den här kursen... segt helt enkelt... men nåt har man ju alltid lärt sig... måste köpa lite julklappar, peppa lite, baka lite fler lussebullar, åka hem till mamma och pappa och bror och sen är det ju faktiskt julafton!

he's simply the best!

min brorsa är bäst helt enkelt. vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till utan honom. man skulle nog kunna säga att han är lugnet i stormen.

jag lyckas ju paja varenda dator som kommer i min väg... vad skulle jag göra om det inte fanns nån som kunde fixa alla problem jag ställer till med?

ibland får man ju bara känna sig lyckligt lottad, svårt bara att veta hur man ska kunna återgälda alla tjänster.

sunday...

skriva varje dag var inge roligt... klarade det nästan.

saturday...people are people...

another day med album leaf är fortfarande en av nutidens bästa låtar. helst när man sitter lagom dragen framför en datorskärm kl 04.08. tragiskt...? jovars, men inte för att jag skulle bry mig. så länge jag har min musik spelar faktiskt inget annat nån roll. antagligen så mitt musikberoende började, behövde en trygghet i tillvaron.

trevligt ikväll! jobbade till 22... lite segt... sen bar det av till debaser, hade föredragit nåt annat men man kan inte alltid bestämma. såg i och för sig samuraj cities vilket var en glad överraskning! mycket roligt!

borde sova lite, tillbaks till jobbet 11.00...

debaser är trevligt men absolut inte roligt, dunno... people are strange... sick and tired of people stepping on my feet... man bara undrar. lämnar alltid debaser med frågetecken, men idag var tevligt, lagom avvägt. love people!

friday.

ännu en vecka slut... mycket plugg har det blivit och mycket plugg är det kvar men först ska jag överleva en helg. ikväll blir det lugnt för imorrn ska jag jobba 9.30 till 22m, och sen hade jag tänkt ta mig ut och dansa lite nånstans, om jag kommer ifrån och om jag orkar. orken brukar det i och för sig inte hänga så mycket på, bara att dricka kaffe och vara glad!

ibland blir jag bara kär i alla människor! och då menar jag hela begreppet människa och mänskligheten. det är så roligt när man inser hur mycket människor det finns och hur lika vi är men samtidigt udda. det finns små saker och tillfällen som gör mig så glad. som att t.ex. prata och skratta med nån man egentligen inte alls känner. och när det händer otippade saker, när männskor sänker garden och gör något som man inte förväntat sig. idag på friskis och svettis t.ex. var det ett par i övre medelåldern som röjde järnet och dansade med varandra och klappade och var allmänt entusiastiska, mycket roligt! och igår på tunnelbanan var det en förare som såg det som sin viktigaste uppgift att se till så att alla kom av eller på tåget varpå han på en station informerar: "så ser vi till att killen på saxen kommer på tåget också" saxen... vadå för sax? vad ska han göra med den på en tunnelbanevagn? hihi... kanske bara är min fantasi men jag tyckte det lät riktigt roligt i alla fall.

nu ska jag äta pappas goda mat! och säga hej till min käre bror om han orkar ta sig ur sitt rum.

thursday...

nu känns det som att jag har lyckats samla på mig hela terminens studier och allt ska vara klart innan jul... good luck to me.

det jobbigaste är att lyssna på musik från då...

"no more crying..." -khonnor

wednesday..

inte mycket nytt under solen... inte för att det varit mycket sol idag, mest grått... och regn. när ska snön komma kan man ju fråga sig.

onsdag men ingen utgång, har inte alls varit sugen idag. känns bra att ta det lite lugnt och vänta tills det blir helg igen. hade i och för sig tänkt ta det lite lugnare den här helgen jämfört med förra. mer dans, mindre sprit! - får ledorden bli. ska ju ändå jobba... igen... men sen är jag ledig. och sen är det jul!!

har förälskat mig lite i the radio dept. för tillfället.

efter ha sett några mindre underhållande livespelningar med dem tidigare har jag helt sonika valt att sortera bort dem helt och hållet från min musiklyssning. (förutom "pulling our weight") men efter att ha sett marie antionette har jag bestämt mig för att ge dem en ny chans. och visst hittar man guldkorn! introt i "I don't like it like this" framkallar samma sköna sug som man fick av filmen. känslan av förhoppningar om vad som kommer hända härnäst. en väntan med ovisshet. lycka för en sekund eller två!

tuesday.

idag vaknade jag förvånansvärt pigg och utvilad. detta hindrade dock inte mig från att jag snooza i en halvtimme, få bråttom till tunnelbanan och komma lite försent, men bara lite, till dagens otroligt sega föreläsning.

det är lite lustigt att jag pluggar kommunikation faktiskt, måste jag säga. jag vet ju att jag är bra på att prata och på att prata mycket och ibland för mycket... men frågan är hur bra jag egentligen är på att kommunicera. inte för att den här kursen handlar om hur jag som privatperson kommunicerar men man kan ju inte undgå att fundera.

desto mer medveten man blir desto tydligare ser man hur och när kommunikationen brister. inte för att det hjälper precis... antar att det tillhör mänsklig kommunikation att missförstå varandra. missförstå mig rätt nu. jag säger inte att det är bra med missförstånd men det kanske är bra att veta att det hör till. inte lätt det här tror jag måste lägga ner de här tankebanorna för tillfället innan jag snurrar in mig i nåt...

i dag har jag bakat lussebullar!! mycket fina och goda blev de! idag har jag även laddat ner musik på min nya fina dator! hittade the album leaf till min stora förtjusning! "another day" - en glad återupptäckt!

so I am a happy camper! with a somewhat troubled mind...

monday...

total jävla ångest...

har egentligen inget att ha ångest över men har nog sparat ihop till den under helgen så det var väl bara en tidsfråga innan den skulle dyka upp. brukar vara så... bakfylleångesten kommer när hjärnan hunnit återhämta sig efter helgens eskapader.

skulle inte ut i fredags... skulle verkligen inte ut... jobbade i helgen och brukar försöka tänka att jag i alla fall ska ta det lite lugnt då. helst på fredagarkvällar eftersom lördagar brukar vara ganska tunga.

men ska "alla" andra ut så varför inte...

sagt och gjort. det började på carmen. borde anat att det skulle spåra ur nära jag tänkte att jag skulle ta ett glas vin till innan vi gick vidare så att jag inte skulle behöva köpa nåt direkt när vi kom dit. smart drag, riktig alkohollogik... sen fortsatte det så klart i rask takt. men det var roligt! det var mycket roligt! vi gick vidare till södra teatern och dansade till allt möjligt, som tur är stänger de 2 så då passar det ju mycket bra med efterfest... det bar av till hmm... vet inte riktigt, sickla tror jag... somnade väl nån gång vid 6-tiden skulle upp vid 8.30... försov mig så klart. jag och och min bakfylla var på plats på jobbet kl 10.30. tappert kämpade jag med spykänslorna kommandes och gående... suck, det kändes tungt under perioder... men jag överlevde. förhoppningvis med en reminder; drick inte så mycket så sent innan ett arbetspass som följer efter 2 timmars sömn...

ångesten kunde således inte komma i lördags för då visste min hjärna knappt vart den befann sig. inte i söndags heller för då jobbade jag också, och allt gick på som en fortsättning på dan innan. men idag med vetskapen om alla sidor jag sparat ihop som ska skrivas tills imorrn... då passar den på att komma...

jaja... får ta och pallra mig iväg till ica och köpa mjölk så jag kan dricka en massa kaffe.

räddare i nöden: Flaming Lips - Yoshimi Battles the Pink Robots!!

damdidam...

hjälplöst rastlös...

som ett brev på posten kommer den, rastlösheten, utan förvarning men väntad.

jaha, vad ska jag göra nu då. sova kanske... borde plugga lite... har inte direkt fått mycket gjort i dag, eller den här veckan för den delen... har i och för sig tvättat på förmiddan och bjudit över anna på middag och pratat en massa så nåt har jag väl gjort kan ju tyckas.

går i väntas tider... har äntligen beställt en ny dator! min första helt egna dator! det ska bli mycket roligt när den kommer hem till mig. känns bra att kunna få lite ordning på det här med datorer och internet. man har ju fastnat lite nu när man inser vilka möjligheter det finns och att alla problem jag tidigare sett med datoranvändande är mer eller mindre hanterbara. måste bara ha lite tålamod... inte alltid en egenskap som brukar förknippas med mig dock... men envis däremot, det är jag.

väntar, väntar, väntar, väntar...

helg snart igen... vad ska man hitta på för roligt då måntro, förrutom att jobba... dansa lite kanske, marie laveau kanske, definitivt inte debaser i alla fall, gick ju ändå ut gymnasiet för ett ganska bra tag sen....... förstår inte vad som hänt faktiskt... debaser verkar ha öppnat portarna för alla möjliga åldrar. i lördags var jag helt övertygad om att jag hamnat på ett mellanstadiedisko... tanken förstärktes när elin berättade att hon sett människor beställa läsk... but why? riktigt tråkigt i alla fall... dags att söka ny mark, synd bara att det inte finns så många andra ställen att söka sig till, eller så är det jag som inte ansträngt mig att leta upp alternativ.

jaja... nåt händer ju alltid. vill ha min dator nu så jag kan lyssna på ny musik igen!!!

where did the autumn go?

fredag igen... tiden går som sagt fort, när man har roligt...

har till min stora förskräckelse precis insett att hösten både har kommit och gått utan löv och färger... känns nästan som att man blivit lurad som att hösten egentligen bara är en illusion, en förhoppning som aldrig infinner sig. jag som längtat så efter en riktig höst efterom jag missade den helt förra året... nu blev det bara grått, grått, grått... jag gillar i och för sig grått... men inte alltid...

tur att det finns lampor. igår kväll när jag kom hem ifrån att ha sett marie antoinette, vilket för övrigt var en mycket sevärd film, möttes jag av ett träd fullt med små lampor. i det mörka diset och grådasket blev det en mycket glad överraskning! de små, små lamporna såg så harmoniska ut där de gungade i det stora, stora trädet.

tur att det finns klubbar också. att man kan gå nånstans och dansa. dags för en popdos! jag dansar alltså är jag!

3 o'clock, some more energy to kill...

länge sedan nån annan övertalade mig eller mer eller mindre tvingade ut mig på dansäventyr... men jag klagar verkligen inte! tack erik och einar. :) dansa är roligt. pop är roligt. dricka vin är roligt.

spontandans blev det ikväll. visste faktiskt inte att det fanns ett sådant popnäste på mosebacke. intressant.

jobba imorrn... hoppas lite på att alla kungsholmare är lite panka och väntar på nästa lönehelg, annars blir det mycket kunder som är lika med mycket disk eller mycket kaffe...

men, men... det blir nog bra. annars är jag fortfarande kär i patrick wolf. "my blood beats black tonight..."

hur ska jag göra för att bli trött? hmm... väldigt bra fråga tycker jag. vet ju att jag kommer vara lite trött imorrn men det går ju ändå inte att somna...

såg ett nytt avsnitt av south park ikväll. roligt!! "this could be the end of the world... of warcraft." hihihi...

ska göra ett försök nu... att sova.

See ya'll in the morning!

pick a fight with gravity

Idag när jag var på väg hem från min skola hittade jag min vante liggandes på marken, väldigt blöt och väldigt smutsig. Mest av allt var det en överraskning att hitta min vante på marken, visserligen en glad en men eftersom den inte varit borta länge hade den heller inte varit direkt saknad.

Tänk vad annorlunda världen skulle se ut utan gravitation. inga fler sura miner och inga borttappade vantar på marken. ibland känns det som att man utkämpar en aldrigupphörande strid mot denna gravitation. Att kämpa sig upp ur sängen på morgonen, att kränga på sig alla tunga kläder och masa sig iväg till tunnelbanan och att anstränga sig och pressa upp mungiporna istället för att låta dem hänga i gravitationens våld. allt kan kännas lite jobbigt och allt kan ses en kamp mot gravitationens krafter.

Men tänk på den gravitation som i fysikalisk mening faktiskt existerar mellan människor. tänk att man enligt fysikens lagar kan visa på hur människor dras till varandra...

och tänk vad roligt det är när man ser ett leende, som en överraskning, som att hitta en vante.

kanske är gravitation bra ändå. svår att förstå sig på men värt att tampas med.

I am a p(e)acemaker that is what I do

jag har blivit tilldelad den hedervärda titeln att vara pacemaker. en ära.

alla dessa roller man har... pacemaker känns rätt bra ändå och rätt träffande. kanske för att det var david som var tilldelare, han känner ju mig rätt bra.

follow your heart! svårt att veta bara vad hjärtat vill ibland... there of the drama.

idag har patrick wolf fångat mitt hjärta. typiskt mig att gå upp i nåt totalt för ett tag. men är man en sucker för engelska literaturreferenser, engelsk dialekt och en salig blandning musikaliska referenser är det lätt att fastna.

"To the Lighthouse my friend"!

lift your skinny fists like antennas to heaven

Pingis kan vara roligt...

Lyssna på hiphop och vara glad. Det är min brors livsfilosofi. Han tyckte jag skulle prova på det också. Och det har jag gjort och det funkar faktiskt. Kan inte påstå att jag skulle blivit överdrivet insatt i den nya genren men jurassic 5 och annat svängigt har i alla fall fastnat.

Pingis skulle nog också kunnas räknas till gladfilosofin...

Men pingis är svårt också...

Men varför skulle det vara lätt... det hade ju varit tråkigt.

Borde sitta och läsa igenom min tenta som ska vara inne imorrn... men det är riktigt tråkigt så istället fördriver jag tiden med att lyssna på godspeed. Godspeed skulle nog klassas som totalförbud enligt min brors filosofi. Därför är det bäst att passa på när man är ensam mitt i natten.

Imorgon blir det hiphop igen och allt annat som får mungiporna att vända uppåt eller hjärtat att bulta snabbare.

peace, love and harmony!

leave a mark

Har funderat en del över det här med att blogga. Varför ska man göra det egentligen... men samtidigt varför inte...

Vet inte direkt vad jag vill få ut av det, vad jag vill ha sagt, eller om det överhuvudtaget är något jag vill ha sagt. Det enda jag vet är att jag har en massa tankar, ord och bilder. Och jag vet att jag inte alltid vet vad jag ska göra av med dessa tankar...

Egentligen spelar det absolut ingen roll vare sig någon annan får för sig att läsa det jag skriver eller om det bara är jag som samlar mina tankar. Människor omkring mig kommer ju ändå få höra det förr eller senare vare sig de vill eller inte. En blogsida skiljer sig ju faktiskt egentligen inte så mycket från ett vanligt samtal.

Faktum är att när man pratar med någon så handlar det ju ändå oftast om en själv. Men här har i alla fall lyssnaren, eller snarare läsaren, ett val att skippa vissa stycken eller bara skumma vidare... dvs som nu när jag börjar svamla... eller svamla... hmm...

Men om man tänker efter är det ändå rätt logiskt. Allt man tar in i sin lilla skalle måste ju komma ut på nåt sätt... annars kan det ju bara inte gå bra. Vilken tur att jag sitter här framför en skärm...

the beat goes on

Slutet på en era... I wish. Nu är det dags att dansa vidare. Och vad är bättre än att spela skivor i en källare där allt började och slutade!!

Roligt, roligt, roligt att spela skivor!

Men först är det dags att tenta av nominalfraserna, bisatserna, subjekten, predikaten... blir nog till att stanna uppe ett bra tag till ikväll...

some pics from a dance evening

Fredag, klubb, lite dans och en sten.

all this energy and nowhere to go

don't know what to say don't know what to do... running away seems like a good excuse...

je danse donc je suis

Ikväll bär det återigen iväg till carpe noctum för att trippa till franska 60-tals dängor spelade av min kompis fanny och min kompis sebbe.
Måste väl erkänna att just fransk 60-tals pop kanske inte just är min favoritgenre när det gäller musik men vad gör det när man är i goda vänners sällskap.

Dansa däremot är något jag har svårt att vara utan. Vet inte riktigt när det här behovet uppstod... tror nästan att det alltid funnits där. Från att hoppa omkring till schlagerfavoriter under de tidigaste levnadsåren till att rumla runt på klubbar. Men det är ju roligt så varför sluta!?

I onsdags var det dags att ta farväl av en gammal klubbfavorit vid namn Baba Sonic. Här har man tillbringat många långa timmar från den onsdagen då dörrarna först slogs. Och onsdagskvällarna har sedan dess varit välbehövliga avbrott i veckans studier. Visst känns det vemodigt nu när dörrana ska slås igen men samtidigt känns det som ett bra avslut på en era, en baba-era, med allt vad det nu har inneburit...

Men nu är det dags att dansa vidare. Sökandet efter den där euforiska känslan som infinner sig på ett dansgolv när en tonerna av en favoritlåt strömmar ur högtalarna fortsätter.

Let's dance!!

my very own space

då har man skaffat sin en alldeles egen blogg också