Sidewalks and the Sky Occupy Your Little Eye

Ibland går jag och plugga inte riktigt ihop. Ibland måste jag bara göra något (något som inte inkluderar studier) för att inte bara bli sittande mer eller mindre apatisk. Skriva, sy eller måla spelar egentligen mindre roll bara jag gör något produktivt Antar att det finns ett behov av att låta tanken vandra utan att veta vart det kan bära hän. Om jag tillåter mig själv att skapa brukar konstigt nog också studierna bli mer produktiva. Svårt bra att släppa böckerna när tiden pressar.

Tiden. Snart dags att fylla 26. Ännu ett år förbi. Än så länge känner jag inte samma ålderspanik som jag gjorde vid samma tidpunkt förra året. Kan bero på att mitt liv inte är fullt lika tumultartat som då. Kan också bero på att jag har hunnit vänja mig vid idén av att inte längre vara 21 men inte heller äldre än jag känner mig, dvs 25 eller snart 26. En ålder som för min del känns lite som en mellanålder. Mellan vad vet jag egentligen inte. Hårddraget skulle man väl kunna se denna ålder som en ålder mellan oerfaren 20-åring å ena sidan och mogen skaffa-barn-åring å den andra men eftersom dessa hållpunkter i en människas liv är otroligt individuella och eftersom de egentligen inte går att knyta till en specifik ålder blir punkterna klart väldigt flytande. Hur som helst känner jag i alla fall att jag befinner mig någonstans mellan dessa punkter i mitt lilla liv. Och i dagsläget trivs jag här.

Åter en anledning till att paniken inför det oundvikliga åldrandet antagligen inte infunnit sig är att jag känner har vänner runt mig som betyder mycket för mig samt att jag hittat en person som jag gärna kramar länge och hårt. Människor att dela erfarenheter med är värt mer än något annat. En av livets stora paradoxer tordes vara att hur gärna man än skulle helt och totalt vilja förstå en annan människa, känna det denna människa känner, erfara det denna människa erfar förblir detta omöjligheter. Det är helt enkelt omöjligt att tillfullo dela en människas livserfarenheter. Men det är dock möjligt att prata med människor på så sätt få insikt inte bara i denna människas liv utan även i sitt egna. När det gäller vänner och nära bekantskaper ser jag mitt förhållande till dem som långa ständigt pågående samtal. Samtal som måste vårdas men som ger mer tillbaka. För mig är detta ovärderligt.