spring... possibly... maybe... definitely!

ett tag där trodde jag inte solen skulle visa sig överhuvudtaget men nu tror jag bestämt snart att jag vågar hoppas på att den är på väg...

idag hade jag ialla fall gjort mig förtjänt av en stund i solen med mina kursare efter att ha plöjt dracula, släkter utan hopp och the picture of dorian gray... alla på 400-sidor vardera, alla lika mörka, alla lika ångestfyllda och alla under denna vecka... med andra ord är allt som det ska vara i mitt lilla liv. för tillfället lite tömd på visdom dock efter ett 6-timmars diskussionspass om hur moderniteten speglas i dessa verk...

imorrn är det hemtentadags igen! men eftersom jag är ledig i helgen har jag bestämt mig för att vara lite ledig från skolan också. på fredag blir det band och dans på carpe noctem! på lördag blir det förmodligen riesling och dans med fanny! värt att peppa vare sig det blir av eller inte! peppa är bra, peppa i förväg för all musik och dans som komma skall, vare sig det blir nu i helgen eller nån annan helg! nu är det ju vår, det blir faktiskt ljusare!

lost, lost, lost... hihi.. lost

haha... nu har jag kommit på varför min pusselbit inte passar... jag har ju format den som jag själv tycker att den ska se ut, inte konstigt att den inte verkar passa nånstans... oformlig och spretig som en kaktus och än mer oformlig kommer den att bli... hur ska det egentligen gå för alla dessa oformliga små bitar som formar och formar om sig själva hela tiden...?

hmm... nånstans känns det dock som bitarna ibland måste finna vägar att kommunicera med varandra... det finns saker som gör mig rädd och orolig:

www.climatecrisis.net

kommersiellt och amerikanskt... men det är väl på de villkoren vi kommunicerar för tillfället...

even the weariest river winds somewhere safe to sea

vart är man egentligen på väg, vad ska det bli av denna lilla människa, vart passar min pusselbit in...? inte vet jag, tror inte nån annan vet, vet inte om jag skulle vilja veta för den delen heller...

men just nu vet jag att do make say think har gjort några helt sjukligt bra låtar, att jag inte är ensam om att fundera, att denna förvirring som tycks genomsyra samhället inte är en ny företeelse, att jag ska jobba hela helgen... igen... att det är fest på lördag, att jag ska till paris (!!) och att jag önskar att jag ansträngt mig mer under franska lektionerna så jag förstod saian supa crews texter...

"C'est le darkness, adieu à l'allégresse,
C'est la noire messe , les loques naissent ,
C'est le madness , la lumière se baisse"

hm... dunno... det är ju engelska jag kan... men det låter fint!

the way the story goes

allt som är fast förflyktigas...

what is the deal?

här läser man tills ögonen blöder och jobbar tills knogarna svider (typ...) och så bestämmer man sig för att gå ut och vad händer... man får en efterhängsen britt efter sig som inte verkar fatta hur man än bär sig åt. nej, jag villl inte hångla, nej, jag vill inte hångla nu heller... NEJ, inte nu heller... sen vill jag helst inte att du som jag inte ens känner mig försöker spöa ner varenda kotte som kommer inom en radie av en meter från mig och min kompis och nej, tro det eller ej, bara för att du är kille och fått för dig nåt, så äger du inte mig... och nä, jag måste inte ha en pojkvän för att inte vilja hångla med dig. god dammit it, varför fattar inte människor bara... hur svårt ska det vara...

either stand tall or sit the fuck down...

take it or let i t be...
palla eller palla inte...
men inse begränsningar...
varför har jag inga begränsningar... trodde jag skulle dö en gång... eller två... eller tre... men icke, här är jag... just nu i alla fall. vem trodde det.

either stand tall or sit the fuck down!!