all this energy and nowhere to go

don't know what to say don't know what to do... running away seems like a good excuse...

je danse donc je suis

Ikväll bär det återigen iväg till carpe noctum för att trippa till franska 60-tals dängor spelade av min kompis fanny och min kompis sebbe.
Måste väl erkänna att just fransk 60-tals pop kanske inte just är min favoritgenre när det gäller musik men vad gör det när man är i goda vänners sällskap.

Dansa däremot är något jag har svårt att vara utan. Vet inte riktigt när det här behovet uppstod... tror nästan att det alltid funnits där. Från att hoppa omkring till schlagerfavoriter under de tidigaste levnadsåren till att rumla runt på klubbar. Men det är ju roligt så varför sluta!?

I onsdags var det dags att ta farväl av en gammal klubbfavorit vid namn Baba Sonic. Här har man tillbringat många långa timmar från den onsdagen då dörrarna först slogs. Och onsdagskvällarna har sedan dess varit välbehövliga avbrott i veckans studier. Visst känns det vemodigt nu när dörrana ska slås igen men samtidigt känns det som ett bra avslut på en era, en baba-era, med allt vad det nu har inneburit...

Men nu är det dags att dansa vidare. Sökandet efter den där euforiska känslan som infinner sig på ett dansgolv när en tonerna av en favoritlåt strömmar ur högtalarna fortsätter.

Let's dance!!

my very own space

då har man skaffat sin en alldeles egen blogg också